Tillgänglighet, standard och en bild på Ajax

Vi väntar ju svarta schnauzer valpar i vår och här kommer en bild på pappa Ajax.  Jag fick bilder av Ajax trimmare igår och han är en ståtlig kille. Han har en sporttrimning utan en massa benhår, för att göra det lättare att hålla både honom och hemmet i skick. En utställningshund sparar man benhår på, men detta är ju väldigt vettigt om man vill röra sig i skog och mark utan att få med sig halva skogen in, eller grusvägen för den delen. Jag för en ständig kamp mot gruset och välsignar att vi närmar oss ljusare och torrare tider. 

Ajax har aldrig varit med på utställning, men jag tror att han hade lyckats väl. Här ser man att han är välvinklad både fram och bak. Han är välmusklad och kraftfull. Pälsen är djupt svart och även tandköttet har bra svärta. När jag letade hane så pratade jag med en vän som är en av Sveriges mest rutinerade och framgångsrika uppfödare och hon sa något väldigt klokt: "Sara, det blir inte bättre valpar för att hunden har en massa titlar". Hon har naturligtvis fullständigt rätt. En bra hund är alltid en bra hund oavsett om den fått femtioelva titlar eller ej.

Vi börjar få besök av blivande valpköpare och det känns roligt att få träffa dem. Hundarna var i sitt esse igår när vi hade det senaste besöket. Baggis pratade, steppade och talade om att det var bäst att bli kliad på rumpan och helt bäst är det om man får kli så att man ramlar ikull. Tapper visade att husse lärt henne att det går fint att tigga vid matbordet, tack för den husse, men visade också att hon älskar människor som vill klia och klappa henne. Ybbe var också med och gosade men hon börjar mest vara intresserad av att sova. Hon vilar mer och mer, även om jag kan tycka att det är lite tidigt att bli så trött. Hon får bästa maten och fullständig omsorg så vi har koll. Snart har hon gått halva dräktigheten och för att jag ska kunna jobba så länge som möjligt har min pappa lovat att vara hundvakt sista veckan innan valpning. Hon får inte lämnas ensam och jag kommer även att börja tempa henne för att ha koll på när dippen i temp sker.  

Jag har funderat över detta med hundars tillgänglighet. I utställningsringen brukar domarna kommentera hur sociala de upplever hundarna, eller rättare sagt deras tillgänglighet. Det har dock slagit mig vilken onaturlig plats för en sån bedömning en utställningsring är. De flesta hundar kommer aldrig in i en utställningsring utan det är i mer vardagliga situationer de behöver kunna hantera och fungera i. För mig är det viktigt att en hund kan få må bra och fungera i det sammanhang de lever i. När man får gäster vill man gärna att hunden kan vara med och kanske gosa lite och visa lite intresse för gästerna. Att en främmande människa på en främmande plats, tex en utställninsring, ska klämma och på order ska hunden uppmärksamma denne främling positivt. Det är faktiskt rätt orimligt för många hundar. De som har järnpsyke och självförtroende i överflöd kan gilla det, men det är ofta rätt jobbiga hundar i vardagen. Det finns också hundar som accepterar och tycker "jaja, för att du säger det matte" och de kan upplevas som otillgängliga av domaren, just för att de bara accepterar och inte direkt uppskattar främlingen. Detta är också delvis rasbundet skulle jag vilja säga. Våra forna retrivers viftade på svansen och älskade alla, en golden retriver blev tom övercyklad av en fullständigt odräglig unge och viftade ändå på svansen. En schnauzer är en hund som framförallt gillar sin familj, de ska undersöka främlingar och sedan när de förstått att denne är okej så lägger de sig någon annanstans. 

Igår fick jag frågan om mina hundar är lite stora. Det visade sig att de i jämförelse med någon annan schnauzer de mött upplevdes som stora. Baggis är naturligtvis maxad med sina 50 cm och 22kg, som enligt hans uppfödare gärna får bli 23kg, men tjejerna är 46cm och väger ca 17kg. Jag måste slå upp vår rasstandard igen och undersöka. 

"Det är en mellanstor hundras, mankhöjden är 45–50 cm och vikten är 14–20 kg." (SKK) 

Så jo, ur perspektivet standard så är Baggis lite åt det tyngre hållet och tjejerna inom normen för rasbeskrivningen. Vi vill inte att rasen ska avvika för mycket från standard och en för stor avvikelse straffas i ringen. En centimeter över eller under accepteras medan två centimeters avvikelse, bestraffas med avdrag i kvalitetsbetyget. När domarna tycker att våra hundar är för små eller stora så börjar de mäta och domarna dömer efter eget skön som det heter. Att hundarna har starkt könsprägel är också viktigt, en tik ska enligt mitt tycke inte vara lika stor som en hane och jag vill gärna ha ett lite mer finskuret huvud på en tik, samtidigt som jag vill att en hane ska se mer kraftfull ut.