Blog - en mattes tankar och bilder

Blog - en mattes tankar och bilder

Vi hade tänkt att åka till SHK under sportlovet för att träna utställlning, men den är inställd så vi får stanna hemma och vila upp oss istället. Det är inte så dumt det heller. Jag hoppas på lata dagar och mycket läsning och promenader under lovet.

Båtresan och valpplaner

 Mina hundar är vana båtresenärer eftersom ett av våra hem ligger på en ö. Efter lite inledande spaning lägger de sig ner och softar. Big boy softar mer än lillan som ännu vill ha lite mer koll. Resan tar drygt tre timmar och vi kan gå ut på däck och rasta lite. Ofta är vi på väg till utställning när vi åker men just idag är det bara besök i hemmet på fastlandet som är aktuellt. Det ser man lite på Baggis frisyr som inte är riktigt salongsmässing för dagen men det är snabbt fixat.

Matte går uppfödarkurs eftersom vi planerar valpar och det ska bli studier och reflektioner kring det de närmaste dagarna. En schnauzer är vaksam, stabil och relativt lätt att ha med sig. Nyfiken på omgivningen och vill gärna titta och Baggis hälsar gärna på tvåbenta grannar. Matte tycker inte att vi ska hälsa på främmande hundar. Det kan lätt bli en stressande förväntan, så vi leker och hälsar bara på de vi träffar regelbundet.

Baggis och matte
Baggis och matte

Från promenadmatte till kennelmamma


När jag köpte min första hund, Baggis, hade jag inga som helst planer på vare sig utställningar eller ännu mindre uppfödning. Det var en slump som gjorde att jag engagerat mig mer och mer i hundvärlden. Det är en fantastisk ras jag ramlade in i och underbara individer jag fått in i min familj. Jag skulle säga att hela familjens liv blivit kärleksfullare, roligare och fått mycket högre kvalitet.

När jag skulle köpa hund sa maken bestämt ifrån då jag nämnde en ras jag växt upp med. Maken ville att vi skulle göra allt för att minska risken för höga veterinärräkningar och nämnde fem raser han tyckte att jag skulle vilja mellan. Jag tyckte att argumentet var vettigt och började läsa på. Jag föll som en fura för schanuzerns rasbeskrivning och sedan var det bara att försöka hitta en uppfödare som skulle ha valpar och och ville sälja till mig. Rekommendationer skulle man ha och som tur var fick jag fina rekommendationer och telefonnummer av en lärarkollega, tillika uppfödare och på den vägen hamnade jag hos Kennel Friends for All i Bua. Hos Annika Bengtsson fick jag underbara Baggis, Friends for All Baghera, min stora fyrfota kärlek. Han skulle egentligen "bara" bli min promandkompis men han blev så mycket mer och en väg till ett lyckligare, rörligare och mer balanserat liv. Annika övertalade mig att ställa ut honom och det gick så fint att Baggis numera har rätt många titlar och tom har blivit pappa till ett par kullar hos några av Sveriges duktiga uppfödare.

Efter tre år ville jag ha en hund till och bestämde mig för att köpa en svensk tikvalp, men tiken gick tom och jag behövde söka alternativ. Det visade sig att pappan till kullen jag först beställt av skulle han en kull i Tjeckien hos kennel Alarm Beskyd där jag beställde en valp. Det var läskigt att beställa en blivande familjemedlem över nätet och det var klart en tuffare uppgift med en importerad hund än en svenskfödd då den är mycket äldre när den kommer hem än vad en svenskfödd skulle ha varit. Nu är tiken 2,5 år gammal och färdigmeriterad både i utställningshänseende och ur ett hälsoperspektiv.

Frågan var vad jag skulle göra efter allt utställande och efter att ha blivit peppad av vänner, som är uppfödare i rasen, bestämde jag mig för att föda upp schnauzer, i varje fall en kull ska vi testa att ha. För mig är det ett stort steg att bli uppfödare. Det är så mycket man måste kunna och ett jättestort ansvar, ur så många perspektiv. Främst tänker jag på min hund som ska bära en kull och hantera det, men också ett ansvar gentemot rasen och kommande valpköpare. När jag väl börjat läsa uppfödarkursen på SKK kände jag lite att bitarna började falla på plats och att jag skulle våga ta steget. En vän och uppfödare lät mig vara med på en valpning och det var också viktigt för att jag skulle lära mig och våga. Min vän har varit vänlig nog att lova att vara med på första valpningen och överlag upplever jag att jag har många duktiga vänner i rasen att fråga om hjälp.

Just nu är faktiskt den största svårigheten vad kenneln ska heta. Ingen kennel inom FCI-världen får heta samma sak eller snarlikt och alla "bra" namn är tagna känns det som. Vi får se vad kan kommas på.