Magen

Tidigare hette vår ras mellanschnauzer, någon gång före min tid bytte rasen namn till schnauzer, eftersom "mellisarna" är grunden för raserna dvärgschnauzer och risenschnauzer. Det råder dock ännu viss namnförvirring och många historier har jag hört om valpköpare som kommit för att titta på, eller ännu värre, hämta sin lilla raring och tycka att  valpen är ganska stor. Den härligaste historien hörde jag dock av en uppfödare i södra Sverige vars valpköpare svalde två gånger och sedan bestämde sig för att fullfölja och köpa "originalet" istället för den snuzze hon trodde att hon tingat. Jag föder alltså upp det som tidigare kallades för mellanschnauzer och jag försöker höra med de som kontaktar mig att de har koll på skillnaden mellan en snuzze och en schnauzer. Schnauzer är alltså inget övergripande namn på tre raser utan namnet på den hundras som de andra två avlats fram ut.  

Magen utvecklas fint här hemma och nu mäter hon 55 i midjan och 65 runt bröstet och när man tittar på magen så är det tydligt att det är valpar på gång. Kanske syns det så tydligt eftersom det är Ybbes andra kull, kanske är det för att det är många valpar. Jag ber en bön att det inte ska vara för många valpar, lagom vore fint, max nio eller kanske tio, men inte fler. Normalt brukar dock kullarna ligga på 6-7 valpar. Ybbe kommer dock av mycket fertila linjer och det kan mycket väl vara fler än tio valpar. Ybbe hade tretton syskon i sin kull och mamman fick en ännu större kull efter Y-kullen. Ybbes systrar, som jag följt, har även de fått stora kullar. Detta är ett friskhetstecken då hög fertilitet är sunt. Både jag och Ybbe ska förbereda oss, jag ska försöka varva ner och vila så att jag kan vara hennes bästa stöd under valpningen. Förra gången var jag så övertaggad att jag och dottern hade vakat över henne hela natten innan eftersom vi trodde att det var dags, med påföljden att jag var rätt trött när det väl var dags. Vi klarade oss igenom valpningen på vilja och endorfiner och allt gick fint. Jag minns att min man skulle iväg på en skyttetävling morgonen efter valpningen, men han ställde in eftersom han såg att jag var helt förbi av trötthet. Han lät mig sova och tog över som valp- och mammavakt. Vi ville ha uppsikt över dem så att vi kunde rycka in om något inträffade. De första två veckorna var valplådan brevid min säng och tio valpar låter ungefär som träd fyllt av fåglar som kvittrar. Det var två veckor med sömn med ena ögat lite på glänt och en ständig beredskap att rycka ut om någon valp kom i kläm. Det kan vara så att mamman råkar lägga sig på en valp och då hör man skillnaden på "kvittret" och måste leta rätt på den lilla stackarn och rädda de . Jag vet inte hur många gånger jag räknade till tio den perioden och det blev ännu mer räknande när de kunde börja att vara ute och busa på gräsmattan. Jag kände mig lite som i "Pongo och de 101 dalmatinerna" när ett lemmeltåg av valpar rusade ut och in genom dörren och alla skulle räknas in.