Vardagen återvänder
Nu när jag ser tillbaka så känns det nästan overkligt. Allt jag sett, upplevt och känt det senaste halvåret, så mycket av allt. Ett par gråa strån till har jag absolut fått men också mer kunskap och fler relationer som berikar.
Igår var jag ut i trimrummet med Fröken Tapper och gjorde en omstart med pälsen. Jag gick igenom hela kroppen och öronen. Det är så tillfredställande att dra av det yttersta lagret på öronen. Fram kommer ljustgrå peppar och salt i ett nytt härligt lager. Nu är det bara att rulla och hålla efter. Benhåren fick vara den här gången. Faktum är att jag funderar på att låta dem vara rätt långa. Jag kan alltid dra ner dem igen om jag känner för det. Det var mycket tillfredställande att fixa huvudet, med flera månaders, iaf en dryg månads påväxt av päls, så hade formen på huvudet förvanskats å det grövsta. En schnauzer ska ha ett långsträckt tegelstensformat huvud och med all päls som stod åt alla håll var hon mer klotrund i huvudet. Nu är hon två år och vi behöver egentligen komma ut och försöka avsluta championatet, men jag inser att jag behöver träna den här lilla förvildade lektjejen innan jag ger mig ut i ringen igen, och egentligen vill jag träna rally. Men jag är ärligt talat sugen på att få visa de små svarta. En av valpköparna är också pepp och det känns så himla roligt.
Tapper är världens bästa lekkompis för Beppe här hemma. Vi har inga bekymmer med hell hour på kvällarna, alla mina vuxna chippar in och både leker med och uppfostrar elvan som är kvar här hemma. Han är så himla gullig lilla Beppe. Igår vägde jag Beppe och han väger 6.95kg och är full av kärlek och mys. När jag ser Baggis med valpen känner jag mig så nöjd och undrar, igen, varför släppte jag inte ihop dem tidigare. Men kanske behövde han se att valpen är en del av flocken, som han gjorde på resan till västkusten, för att förstå att grabben blir kvar, iaf tillsvidare.
Det börjar också bli dags för mamma Ybbe att kliva ur myspyjamasen och komma i form. Pälsen är i ett eländigt skick efter dessa elva raringar, men jag har dragit ner det mesta av det usla, totaly blown, lager som fanns och nu skådar återväxt ljuset, iaf fläckvis. Buken har nästan återgått och spenarna hänger ännu lite, men jag vägrar låta det påverka vilka linjer hon ska ha i trimningen. Herrejösses! Hon är stolt mamma till 21 valpar och det är helt okej att det syns. Om jag gör en återställning i trimning så grovdrar jag oftast över hela hunden och återkommer sedan vid ett par tillfällen och putsar tills jag blir nöjd. Jag tycker att det verkar jättesvårt att få in en överväxt hund och sedan förväntas kunna göra den utställningssnygg på tre fyra timmar. Då måste hunden ha extremt bra grundförutsättningar och ha varit sjysst trimmad innan ett kortvarigt förfall.
I helgen fick jag ett härligt meddelande från en trimkund som varit på valpåterförening och hennes hund var den snyggaste och mest välskött av dem alla. Det var väldigt glädjande för mig eftersom jag kämpat med den pälsen och kommit i mål
Nu när vardagen återvänt efter valpar och nationella prov så ska jag ge mig ikast med trädgården, fixa ner en ny begränsningskabel för gräsklipparen och njuta av blåregnet som blommar för fullt. Mina Prunus accolade han jag inte njuta av i år, tyvärr.
