Valpbesök och trimning

Igår hade vi kärt besök av en av tikvalparna från kullen vi hade i somras. Jag såg mycket fram emot att systrarna skulle få leka ihop och jag var så nyfiken på om hon skulle känna igen oss. Det visade sig att vår dotter Moa var den som "Limpan", som Moa brukade kalla henne, var den som var hon kom ihåg och ännu hade ett starkt band till. Det var så härligt att se och jag blev faktiskt tårögd. Moa hade engagerat sig lite extra i Limpan och döpte henne till just Limpan. Först var systrarna lite avvaktande men efter att de fick mötas en stund utanför Tappers tomt så gick det fint att leka ihop. Som den pälsnörd jag är var jag väldigt spänd på att få känna på pälsen och oj vad glad jag blev. Jag hade förvisso sett på alla bilder jag fått ta del av att de jobbat med pälsen och att den såg lovande ut, men så till den milda grad duktiga valpköpare. Jag är väldigt imponerad. När jag köpte min första schnauzer var min inlärningskurva på trimning mycket längre. När  valpen hämtades talade jag om att de skulle ullkamma relativt mycket för att få ordning på ullen och nu är pälsen snart perfekt. En annan uppfödare sa en gång till mig: "Sara, det finns inga schnauzer med dåliga pälsar." Jag skulle vilja uttrycka mig som så att det finns inga schnanuzerpälsar som inte kan BLI bra, men alla blir inte bra, för alla lägger inte ner tiden och ansträngingen och lär sig inte. Den här valpen är verkligen ett mönsterexempel på hur bra det kan bli. Så roligt att se!

Alla valpar bär sin egen unika genetiska uppsättning oavsett om de är helsyskon eller inte och alla individer skiljer sig därför åt, annars hade de varit exakta kopior. I samma kull kan det alltså variera med pälskvalitet, temperament, storlek, mm. Som uppfödare ger man iväg ett ämne och resten är upp till valpköparna. Givetvis ska en seriös uppfödare finnas kvar som ett stöd och bollplank, men jobbet görs av valpköparna. Just den här valpen var den som hade mest ull när den var liten men som ni ska få se på bilden har valpköparna gjort ett utmärkt jobb och nu är den i perfekt päls. Hade valpen hamnat hos någon som struntat i pälsen så hade den sett helt annorlunda ut nu och haft jobbiga turer på trimbordet. 

Hemläxan för den här valpen blir att trimma tightare i övergången mellan det område som normalt sett rakas och att korta ner längden på pälsstråna genom att trimma lite oftare. Även om den är utmärkt trimmad redan vid ankomst så satsar vi friskt framåt mot fantastiskt. Jag plockade ner på sidorna av halsen och plockade under halsen innan vi rakade den. Faktiskt så har inte den här valpen blivit rakad på halsen tidigare, bara plockad och all päls, alla områden, släppte på ett underbart sätt. Det är ju coolt att ha så strävt att kunna plocka under halsen. Jag är nöjd med fördelningen mellan P&S på hunden att den är blekare på halsen just på bilden beror på att jag dragit ner pälsen rejält där. Stråna är sträva, ganska tunna och lika Baggis strån. Jag upplever att hunden har tätt mellan hårsäckarna. Den har också rimligt med P&S ner på tassarna. Det känns som att många av valparna ärvt Ybbes huvud och jag brukar kalla det för ett Lenka-huvud. Jag tycker att det är en av de detaljer man kan känna igen hennes hundar på, de tegelstensformade huvudena. Valpen var tillgänglig och lagom i temperamentet, inte för mycket och inte för lite. Jag är jättenöjd och så glad att få ha träffat en av valparna igen. 

Jag trimmade även en annan schnauzer igår och det var intressant att få jämföra olika pälsar. Den pälsen satt mycket segare och var rätt krävande att trimma. Jag misstänker att det beror på hur ägarna jobbat olika med ullkamning men kanske också hur ofta hunden trimmats i sitt liv. Jag ska prata med en pälsnördskollega och försöka lära mig att förstå mer om detta.