Tiktrosor och antipisspant och antipippants

Nöden är uppfinningarnas moder sägs det och nu jäklar ska det bli av att tillverka en variant, eller flera av brallor som förhindrar en hane att pippa med en tik i hushållet och en variant som fungerar som anti-kissbyxa. En del hanar går och lyfter på benet inomhus eller på träningar och jag har en plan. Nu har jag bytt rum för min sömnad och fått ett mycket större rum och jag jobbar på att föra över alla mina tyger och grejor till det nya rummet. 

Som matte till både tikar och en hane har jag utmaningen att leva med hane och tik under löp. Fler råder mig att skära bollarna av hanen, men jag är emot det. Jag älskar min hane som han är idag, med all sin envishet, hårdhet, styrka, framåtanda och ett sju-helsikes GO! och det vill jag inte vara utan. När jag var ung hade jag en vän som kastrerade sin schäfer och senare fick en hundpratare tala med honom. Han berättade hur kränkt han blivit av ingreppet. Kanske är det struntprat och mumbojumbo, men en kastration är omöjligt att göra ogjort. Min mamma kastrerade sin labrador och han blev en helt annan hund, en trist dörrmatta och det önskar jag inte min älskade Baggis. Jag får kämpa vidare med örnkoll och höga grindar. För den som ska börja leva med tik och hane kan jag tipsa om att låta hanen ha tiken under uppsikt och nära, men inte för nära. Från dag åtta skulle jag tipsa mo att ha dem åtskilda med galler om man inte är med dem är med dem och har koll. Idag har jag skruvat upp ytterligare en hög grind till i huset. Nu kan jag ha en part i sovrumsdelen av huset, en tom avdelning mellan och och en till av hög grind in till köket. På så vis räknar jag med att kunna hålla isär könen när behov uppstår. Jag har också två separata hagar. Den del som är svår att stå ut med är dygnen då hanen överljudspiper. Det låter inte så märkvärdigt så här i skrift, men är JÄKLIGT jobbigt. Att sätta ut honom i en annan byggnad är inte okej eftersom hanen piper även där och dessutom är det synd om honom att vara ensam. Då kan det bästa alternativet vara att låta tiken flytta hem till tex morfar några dagar. Lagom när man börjar tycka att det går ganska bra så börjar höglöpet och då inser man att livet är ASJOBBIGT och man känner att man skulle kunna kastrera hanen på fläcken. Men min bedömning är ändå att det vore mer fel och svårt för hanen att bli kastrerad och vara förändrad för resten av sitt liv.  SÅ nu sitter vi här, i och nedanför soffan. Matte har örnkoll och tiken har brallan på och imorgon har herrn en bralla han med. Höglöpet kommer i slutet av veckan.