Tävling i Skara
Jag tävlar ju inte så ofta nuförtiden, men i helgen var jag iväg med Baggis och Babsan. Baggis har jag lämnat över visandet av till hans uppfödare Annika på kennel Friends for All. Det är en fröjd att se dem ihop och jag tycker alltid att han är finast av all. Bästa älskade, lojala Baggis. För min del fokuserar jag på Babsan ur kullen Black Edition. Utanför ringen visade hon sig utmärkt, var uppmärksam och lyssnade på mig. I ringen fick hon för sig att dammsuga gräsmattan efter godis och försökte köra "myrsloken". Jag höll emot med det var inte så elegant som jag önskat. Det är ett oskick att tappa godis i ringen, men det är också så att hundarna behöver lära sig att följa sin handler oavsett. Det var dock så att domaren hann se det hon behövde för Babsan fick utmärkt kritik och tre välkomna certifikat. På tre utställningar har hon samlat ihop tre svenska cert, två junior cacib, ett junior nordic och ett stort nordic. Det är glädjande. Hon har löpt och varit lite knasig, men nu verkar löpet precis ha tagit slut och hon hittar sig själv igen. Det kan vara lite rörigt i huvudet på så här unga hundar, hormoner som skuttar runt och gör att de är som förbytta.
Ett moment jag klurar på är visandet i stående. Jag kan ställa upp henne utan problem och flytta tassarna, men jag vill ha upp svansen som ni ser på bilden nedan. Hon har en vacker sabelsvans och den vill jag gärna visa upp. Själv håller hon den sällan så högt som jag vill. Hon är en sidosvansviftare och det är bedårande och gör att hjärtat slår små volter av glädje när man ser henne, men det är inte elegant och stilfullt. Jag hamnar alltså i den oattraktiva situationen som ni ser nedan. Jag tycker INTE om att pilla på hunden i visandet, men har inte klurat ut hur jag ska lösa det. Nästa gång Babsan kommer ut blir det hennes matte Maria som ska visa och jag får sitta hemma och invänta resultat. Det är kul att vara två om en hund och att få samarbeta.
Kritiken i lördags var verkligen bra. Efter att Baggis blivit "beskylld" för att vara lite tjock tänkte jag att samma öde skulle drabba Babsan, men inte. Baggis råkade också ut för mätstickan, men där gick det bättre. Han är enligt domaren 50cm +/- noll. 50 prick alltså, samt lite övervikt enligt domaren.
Domaren verkar ha uppväckt känslor hos en del utställare. En utställare i en annan ras gick ur ringen med raska, för att inte säga rasande steg och sa tydligt att den här domaren skulle de sätta upp på motsvarande svarta listan. Det var överlag ganska bestämda omdömen och domaren sorterade tydligt bland hundarna. I någon ras blev det vare sig bir eller bim och bland PS schnauzer blev det bara ett bir. För min del kände jag mig lite extra nöjd med mina hundars kritiker. De blir liksom lite extra mycket värda när man vet att hundarna granskats med argusblick. Men oavsett kritik så åker man hem med samma älskade bästa hund som man kom dit med.
Något som var väldigt trevligt var att vi hade så härlig gemenskap i schnauzertälten. Alla pratade med alla och det var en go stämning helt enkelt. Det var valpköpare på besök, både gamla och nya. Jag hoppas att alla kände sig lika glada efteråt som vi andra gjorde. Nu har jag inget mer inplanerat i utställningsväg utan ska försöka klara av resterande arbetstermin och sedan kanske mer viltspår och rally eller lydnad, om vi kan få till det där med den där förbaskade apporten.