Idag skriver jag om mina tikars löp och hur det påverkar livet för mig, som dessutom är post operation. Detta med de nya championa´ten är också på tapeten, alltså vad tänker jag om veteranchampionatet och juniorchampionatet. 

Ja, så här lite drygt en och en halv vecka post op börjar jag känna mig som en människa igen. Igår kände jag mig så pigg att jag faktiskt gjorde något, men fick sota för det och haft lite ont igårkväll och idag. Det är en avvägning mellan att vila och att komma igång igen. 

LÖP

Ybbe började ju löpa för ca två veckor sedan och går nu in i höglöp, jippi liksom :-( och som lök på laxen tyckte dottern att Tapper började se lite svullen ut där bak och mycket riktigt, när jag undersökte henne mer noga så nog var det blod där bak. Hon är lurig den lilla tjejen och det kan vara så att hon varit igång sedan redan i helgen. Faktum är att Baggis visade lite intresse redan då och idag hackade han tänderna, väldigt klassiskt. Tror dock att hon max har gått två dagar. Hon är en mästare i att hålla sig ren och "gå under radarn". Nu gäller det som det allra Julle att matte håller koll på hela haremet samt Sultanen Baggis. Ybbe flyttade ut till min dotter i går, för att underlätta nattsömnen i stora huset och idag när nästa tik gick in i löp tänkte jag att det var bäst om Baggis skulle byta plats med Ybbe för att dottern bara skulle behöva ha en hund. Det gick icke, Baggis ylade och var helt missbelåten. Så nu har vi återigen Ybbe i dotterns hus och Baggis och Tapper på var sin sid om en extra hög barngrind. Och yes, för alla erfarna som läser och är kloka, när jag inte är hemma har jag en vallgrav i form av vardagsrummet och två grindar och dörrar mellan dem. Jag har hört om legenden om hundarna som parade sig genom ett staket. Det kanske är som en  uppfödarnas bröderna Grim-saga ,till för att uppfostra oss, men jag tar inga risker. Efter helgen bör Ybbes höglöp vara klart och hon kan flytta hem igen och kanske är det då dags för Tapper att flytta ut. Jag planerar inga valpar nu, men har haft kontakt med en ägare till en helt underbar hane nere på kontinenten, om det skulle vara så att jag vill slå till nästa år. När man har en hane så långt bort är det ännu mer viktigt att man har koll på LH-peaken och när det är dags. Jag vet att den kan variera från löp till löp men jag har ändå planerar på att kartlägga när hon har sin peak. Detta med att vara hunduppfödare är inte riktigt vägen till rikedom hahaha. Varje progesterontest kostar 600pix och det är billigt i jämförelse vad vänner betalar på fastlandet. Jag räknar med att göra ett på eventuellt måndag eller onsdag och sedan varannan eller var tredje dag till dess att vi kommer upp över 6/7. Om det inte blir valpar nästa år så blir det en satsning på skyttet. Om jag lyckas kvala in till SM så får det bli prio för 2026 och hundarna får bara vara mina älskade familjemedlemmar. 

Veteranchampionat

Utställningar är till för att utvärdera avelsresultatet står det i "Championatsbestämmelser" och en veterans avelsresultat utvärderas inte av veteranen själv i ringen utan av dennes avkommor, iaf om ni frågar mig. Jag läste någonstans att en hunds avelsvärde bevisas av dennes avkommor och jag tycker att det  låter vettigt. Det finns säkerligen hundar som inte varit med så mycket på utställning men som visat sig vara fantastiska avelsdjur och det finns fantastiska utställningshundar som inte nedärvt det man hoppats på. Ur ett avelsperspektiv kan jag inte riktigt se vitsen med veteranchampionatet.  Att SKK inför ett veteranchampionat har således sannolikt något annat än att utvärdera aveln att göra. Jag gissar att de vill ha ut gamla ringrävar ut i ringarna för att lägga pengar på att få nya titlar och det kan vara gott så, men då bör man vara tydlig med att man vill fylla ringarna. Kanske skulle en god motivering vara att man vill inspirera nya genom att visa upp fina veteraner, för visst är det något fantastiskt med välhållna äldre hundar. Jag vet för jag har en. Och visst det skulle vara roligt att visa upp honom, men för mig just nu är det inte värt drygt 500 i anmälan, hotellnätter, mat ute och en hel helg som binds upp på 2 minuter i ringen för en hund som är färdigmeriterad och redan har varit i avel. Kanske är det att jag helt enkelt inte är i den fasen i livet längre. Så: kontentan är att jag inte är så intresserad eller imponerad av beslutet om veteranchampionat. Det som hade varit roligare och mer välmotiverad är om man hade kunnat fatta ett beslut som gjorde att fler individer kom ut till utställningarna, iaf några gånger. Kanske skulle man kunna ha halva priset på de tre första utställningarna, en mentor som tar emot och visar hur man gör, typ en nybörjarservice vid ringsekreterarcentralen. Kanske att man kan välja att ha på sig tex en rosa rosett så att ringsekreterarna vet att de ska ta extra väl hand om denne och visa tillrätta. Juniorchampionatet är väl en hygglig ide ur perspektivet att det kan få folk att vara ute på utställning iaf tills de tre juniorcerten är klara. Det som däremot hade varit bra är FULLCERTORDNINGEN, som flera klubbar fört fram som önskemål, men som röstades ner av kennelfullmäktige. Som jag brukar säga, ingen vill åka ut och vara statist. FÖ tror jag inte att jag fått betalt för den statistjobb jag och Baggis gjorde och när kommer filmen!? Detta måste undersökas. Jag tror ju starkt på att visa upp vår härliga ras i nya sammanhang. 

Så är jag då bara negativ till titlar och championat: absolut inte. Jag har länge varit ute och sett till att meritera mina hundar i utställningsringen och tyckt att det varit väldigt roligt. Fram till för drygt ett år sedan, sen vände det, men jag har iaf sett till att göra min yngsta hemmatik färdig och såklart tycker jag att det är viktigt att den lilla svarta får komma ut och få sina utvärderingar. Sen är det ju som jag brukar säga till vänner och bekanta, man måste vara med på iaf ca tio utställningar innan man vet ungefär vad "hunden är värd" på utställning, förutsatt att man själv gjort sin del. Det är som det mesta med saker som en hund gör, de går inte att bedöma vid enbart ett tillfälle. Ena dagen kanske hunden är i löp, fått ett tjuvnyp av en kompis, har sovit dåligt och matte är sur och smittar av sig på hunden, har en dålig pälsdag etc, så en hund ska alltid få flera chanser på sig för att bli rättvist utvärderad. 

Ett ämne för kommande blogg blir: hur stora brister får ett avelsdjur ha? Finns den perfekta kombinationen? Och är en halvtaskig tik mindre viktig än en kanonfin hane i en kombination? Vem bidrar med mest i en kombination och vad kommer egentligen epi-genetiken att förändra i vår avel? Svåra frågor som jag kanske inte kan besvara men som jag går och grunnar på. 

Ha det gott allihopa och såklart följer vi kompisar som är ute i ringarna i helgen. Heja alla snygga schnauzrar, både svarta och peppar och salt. 

#fullcertordning

#löptikar

"hundutställning