Skjutledare, bedömningar och en väldig hetta

Idag har jag, med gott stöd av en kamrat i klubben, varit skjutledare på en tävling för första gången. Det gick bra, mycket tack vare att jag fått en mycket bra arbetsordning med tydligt angivna kommandon. Jag har också lärt mig mer om vad som gäller med poängräkning och "vem som bestämmer" och hur arbetsgången ser ut. Den som skjutit går med när poängen räknas och den som går fram och rapporterar poäng gör en tolkning av tavlan och om skytten är med på tolkningen så är allt väl, annars tar man fram en så kallad tolk och kontrollerar hur nära linjen skottet satt. En tolk är ett slags förstoringsglas som man sätter ner i pappret lodrätt nedåt. Väldigt sällan finns det utrymme för eget godtycke, aldrig skulle jag nästan säga. Det är väldigt skönt och rättvist. Det gick ändå ganska bra för mig och jag kommer att våga ställa upp igen som skjutledare. Tack för de påminnelser och goda råd jag fått. Jag bär dem med mig. 

Temperaturmässigt är det oerhört varmt och jag skulle absolut säga att den så kallade matadorvärmen är över oss. Det är helt omöjligt att gå med hundarna på dagarna så det får bli kvällspromenader för oss. Hundarna ligger på gräsmattan under träden och vilar. Då och då gör de utryckningar för att någon går på vägen utanför oss. Nu gäller det att vara försiktig med våra fyrfota vänner. 

Jag har också följt utställningarna via datorn och det är alltid intressant. Ju mer jag läser desto mer stärks min tes om att man måste ta någon slags tvärsnitt över sin hunds bedömningar. Det är knepigt om en hund ena helgen får exellent och nästa får good.  I Championatsbestämmelserna står det att domare dömer efter eget skön och vi utställare har bara att rätta sig efter det. Utifrån det så får vi förstå att bedömningarna kan skifta då domarnas tyngdpunkt kan ligga väldigt olika. Jag som lärare bedömer och sätter många betyg varje år. Vi har fortbildning varje år och sambedömningar då vi läser flera hundra sidor elevtexter och ytterligare ett par hundra sidor anvisningar sedan "drabbar vi samman". Den tiden på terminen är oerhört ansträngande och mentalt påfrestande, men också väldigt nyttig. Ska man då lägga samma krav på domare? En sysselsättning som är lågt betalt, tar mycket tid och är rätt så föga glamouröst. Jag har för mig att domare tjänar en dryg tusenlapp/dag samt att de får resor, mat och husrum betalt. Jag är tudelad i detta. Vi kan inte kräva hur mycket som helst av människor som jobbar delvis ideellt, och får acceptera viss variation i bedöning efter "eget skön" som det heter, men och andra sidan så är en utställning en dyrbar historia för utställare. En utställningsresa kan lätt gå på på fem till tio tusen, beroende på avstånd och antal hundar man har med sig. För de pengarna förtjänar man tid och ett proffsigt bemötande. Förutom för utställaren är det också en uppfödare som finns med i kulisserna och är intresserad av att få sin avkomma rättvist bedömd. Utställningarna är ju egentligen till för att utvärdera aveln, även om jag upplever att det syftet kommer allt mer i skymundan för tävlingssyftet. Så jag är lite ambivalent i hur vi ska ställa oss till att hunden ena dagen får Good och nästa Exellent, men det hela skaver en smula i mig. Det är en stor skillnad mellan bedömningarna och som utställare hade jag ställt mig frågande, om det inte var så att jag vetat att jag gjort något fel i hur jag visar hunden vid det ena tillfället, men en duktig domare kan bortse från många av en handlers misstag och eventuella orutin i hanteringen. 

"I hundutställningssammanhang innebär "good" (eller "god" på svenska) att en hund är en god representant för sin ras, men att den har mindre framträdande exteriöra fel som inte påverkar helhetsintrycket negativt."

"Excellent" på en hundutställning betyder att domaren anser att hunden är en utmärkt avelshund som mycket väl motsvarar rasens ideal och är i utmärkt kondition."

Från GOOD till EXELLENT - från att vara en fin hund till att vara en lämplig avelshund. Det låter inte så illa med good, om man läser beskrivningen och kanske har det gått inflation i bedömningarna så att vi borde se fler good och very good? Kanske är det med utställningar som med friskolor, att om kunderna inte får "de rätta" bedömningarna så går de vidare och därför sätts allt högre betyg på friskolor etc? Kanske, hemska tanke, har vi en bedömningsinflation och våra hundar inte är så goda rasrepresentanter som vi gått och trott??? Som utställare har vi att lite på våra domare, deras utbildning, erfarenhet och deras proffsiga bemötande. De gånger vi får öppen kritik så är det en utmärkt tillfälle till förståelse för bedömningen och en fortbildning. Kanske är fler tillfällen med öppen kritik en god väg framåt. 

Dagens glädje på hundfronten är att Pognos Fiat, Baggis barnbarn efter Chevrolet's Waiting for Valentino, (Jax) fick sitt första cert. Väldigt roligt! Jag såg henne i Sundsvall när hon var liten valp och kände att "den där hunden har något". Mycket kan hända från valp till vuxen hund men detta är ändå ett glädjande tecken. Det är roligt att få följa min hanhunds linje även om just dessa inte bär mitt kennelnamn så är de ändå "Baggisbarn". Så vad har han nedärvt? Pälsar och trygghet verkar var rätt genomgående. De är mentalt stabila och några har en del tryck. Många verkar vara "snygga" då de meriterat sig i ringen. Sen är det ju så, bara för att en hund har en viss stamtavla och talang så är inget givet. Det måste också finnas ägare som fostrar, älskar och ger sin hund chansen att meritera sig. Viktigast av allt är dock att det är trevliga hundar som fungerar väl i sina familjer och är älskade individer.