Idag har jag varit med på en traditionell tävling som heter Semesterträffen. Jag åkte dit lite mot bättre vetande eftersom jag inte lyckats så bra tidigare i år. Det är lite som Stenmark sa: Ju mer jag tränar desto mer tur har jag.
Jag presterar bättre under lite press, förutom sista skottet. Mina sämsta skott är ofta de sista. Nu fick jag lite blodad tand att tävla mer men det finns inga fler tävlingar i närtid för C-vapen.
Nästa grej att satsa på blir fältserien. Jag ska också hitta en kolv som passar mig bättre. Att ha ett bra grepp är en förutsättning för att kunna sikta väl.
Jag och TippTapp tränar ju på med hundmöten och det har gått fint, fram till i går. När jag tidigare blev coachad av Tobbe (Dogtobbe på FB) så pratade han mycket om var man tränar och hur mycket störningar det var. Min gissning är att jag utsatte TippTapp för för mycket störning i en tuff miljö. Jag får backa bandet och hoppas att jag inte förstört något. En annan sak som jag läst är att en hund som reagerat på ett visst sätt och fått den mötande hunden att "försvinna" skriver in ett system i hjärbarken och det, för hunden, fungerande systemet: man skäller och den närmande hunden försvinner = framgång. Då måste man "skriva över"den strategin, många många gånger, med en ny framgångsstrategi. Det är det jag håller på med nu.... skriver över, skriver över, skriver över.....
Just i dag misströstar jag lite men har fått pepp av husse och på fredag ska vi på kurs.
På dagens promenad inne i Visby ställde hon upp sig snyggt och jag tycker att hon är ett ögongodis även nedtrimmad som nu.
Vi tränar en hel del lydnad och samarbete och det som är absolut svårast är att hämta en apport. Hon vill ännu inte ta apporten. Den lockar henne inte alls. Hon springer gärna och hämtar en boll eller kongkäglan, men det går absolut inte att hämta en träapport. Märkligt! Däremot är hon oerhört samarbetsvillig och sugen på att arbeta i alla andra moment. Det är verkligen toppen. Idag har vi efter tips av Sussan Svane på kennel Svava börjat träna "skydd", alltså att hunden ska in och stå mellan mina ben och målet är att hunden ska kunna gå framåt ihop med mig där. Det där med att snurra samtidigt som man går framåt i fot är bra på G. Hundarna har lättare att snurra till höger än vänster har jag upptäckt. De har alltså också en sida som är mer och mindre dominant.
Det är en speciell känsla och något av en dröm som gått i uppfyllelse att stå med BIR i både svart och PS. Att båda hundarna är halvsystrar och att jag hjälpt dem till världen känns fantastiskt. Vår långa, dyra och rätt ansträngande resa till Bornholm gick hem. Alla mina önskemål och drömmar slog in, även om den sista...
Poängmässig katastrof men oj så lovande ändå. Tippan och jag startade i två nybörjarklasser i helgen. Innan vi gick in på första banan så tänkte jag nästan åka hem. Tippans fokus låg på allt annat än mig och det vi skulle göra, så jag tänkte att det var hopplöst. Men skam den som ger sig och det kändes ändå...
På Gotland har en grupp som i ur och skur har tränat inför utställning. I vintras var det många träningar med Gunilla som ledare, flankerad av Sandra och när de trädde tillbaka för andra uppdrag har Julia tagit över taktpinnen. Det är något fint med ideella verksamheter. Jag är med lite då och då, främst när jag ska iväg...
