2/1 -2026 Nytt år och ny kunskap
Om ett par veckor börjar vi lydnadskursen och det ska bli spännande. Jag plöjer böcker i hundpsykologi och lär mig massor. En hel del känns bekant och självklart och en del gör att jag får dåligt samvete över sakar jag tänkt och gjort fel. Anders Hallgren är den jag läser böcker av just nu och som jag tolkar det så ska se oss som hundarnas föräldrar, att vi ska hjälpa och guida dem rätt. Nu senast har jag läst om olika inlärningsmetoder och med en pigg och framåt hund så rekommenderas en operant inlärningsmetod och det tror jag passar min TippTapp bra. Den operanta metoden innebär att hunden söker sig till rätt beteende och vi belönar när den gör rätt. I den tidigare boken jag läst av AH så finns det med en metod som jag skulle beteckna som lite hård, men nu när jag läser senare böcker så har han inte nämnt den igen. Även AH verkar alltså ha utvecklats. Ur ett historiskt perspektiv verkar hundinlärning ha förflyttats från ett straffande perspektiv, där man som jag uppfattat det utgick ifrån en felaktigt etologisk tolkning av vargars beteenden och istället närmat sig ett annat perspektiv där man utgår ifrån ett annat perspektiv där man är mjukare mot hundarna och ser på förhållandet mellan oss och hundarna på ett annat sätt. Jag ska fortsätta att läsa och försöka sätta de nya tankarna i verket på ett mer medvetet sätt. Jag tycker redan att TippTapp börjar reagera annorlunda. Det är mycket information om kontaktövningar och att man ska träna i olika nivåer, de som jag talade om i förra inlägget: hemma, hemma med störning, ute, ute med störning. Hemma är det plättlätt att få kontakt, ute med bara en hund går det också relativt lätt att få kontakt och förhindra oönskade beteenden (som att skälla på andra hundar), men när jag går med alla tre hundar så det svårare att hinna nå henne innan hon går igång. Detta beror på att det är flera hundar som påverkar varandra, alltså även mina andra hundar, som även de använder sig av olika strategier när de är flera och hur vi står i förhållande till tex löpen. Det hela är väldigt spännande, väldigt utmanande och rejält svårt. Att bara träna en hund känns som en bagatell i jämförelse med att hantera tre. Jag läser just nu "Lyckliga lydiga hundar" och AH inleder boken med att det går att få hundar att bli lydiga med flera olika metoder, alltså inbegripet de hårda metoderna, men med den stora skillnaden att med mjuka metoder så lär de sig lättare och är dessutom lyckliga ihop med oss. Självklart vill jag att mina hundar ska vara både lydliga och lyckliga så jag kastar mig in i AH värld. I samtalen med en hundkompis som är rejält välutbildad inom "hund" kan jag ställa frågor och en sak som kändes bra i vårt senaste samtal är att det är okej att prata med hunden. Det låter kanske lite knasigt men ett råd jag fått tidigara är att jag ska vara mer tyst, att jag pratar för mycket. Men nu när jag "får" använda mig av mitt uppmärksamhetsljud så får jag snabbare kontakt med henne och hon vill gärna möta mig. Jag har också upptäckt att hon lyssnar på mitt "nej". Igår hade vi flera nästanhundmöten där hon valde mig istället för att dra igång och detta trots att jag hade de andra två med mig. Både AH och min hundkompis pratar också om vikten av att vara stimulerad och motionerad. Jag ger dem sökjobb efter godis och jag borde köra på med nosework, det känns bara så svårt. Jag ska starta när vi kommer hem till ön igen. Nu kör vi godissök inne och ute. Jag fick tips om att låta dem söka efter mat som jag gömmer i en mur också. AH pratar om att låta promenaden få stationer, att det händer olika saker på flera ställen på promenaden och att då blir hunden uppmärksam på sin förare. Ur det perspektivet blir begreppet att "vara en resurs för sin hund" begripligt för mig, om jag nu tolkar det rätt. En annan hundkompis sa häromveckan till mig, "mina hundar tycker att jag är det roligaste som finns". Tycker dina hundar att du är rolig. Nä, de gör det nog inte men jag ska försöka bli iaf lite rolig.
