En valp är inte en vara eller en last

Det är ett ansvar att vara uppfödare, alla individer ska få hem som är bra och det är uppfödarens ansvar att välja klokt. En hund må räknas som en vara enligt konsumentverket, eller som last för polisen, men för mig är det en familjemedlem. 

Vi fick elva valpar och nu har jag en valp kvar hemma trots att de fyller tio veckor idag. Att jag har en kvar beror inte på att jag inte haft spekulanter, det beror på att matchningen mellan valp och spekulant inte har varit som jag önskat. Jag som uppfödare är valpens företrädare och ska försöka hjälpa främst min valp till rätt hem, men också den valpspekulant som hör av sig, till rätt valp. Ibland kan det vara så att jag inte har rätt valp till just den som ringer och då blir det inget. Matchningen ska vara god åt båda håll. Ett hundägande varar länge och ska ingås med de bästa förutsättningar. Att ha valp är en tuff tid, när valpen blir tonåring blir det tufft på en ny nivå och då gäller det att matchningen är rätt. Är man rejält mycket äldre så undrar jag om man orkar med en valp och en "tonårig" unghund på den nivå jag tror behövs, har man småbarn och jobbar heltid undrar jag om valpen/hunden kommer att få den tid den behöver, eller blir den bara ett bihang? Detta är frågor som kommer upp när man ringer mig. Jag ursäktar mig lite, men behöver ställa frågor som kanske upplevs som närgångna, om man ringt för att köpa "en vara" och inte en familjemedlem. Förstår man att det är ett liv och en familjemedlem och att min ambition är god åt båda håll, blir förståelsen och acceptansen god. En av valpköparna i förra kullen sa "Hade du inte tagit referenser och ställt tuffa frågor hade jag inte köpt av dig". Kanske har jag för höga krav, men jag tror inte det. Så Lilleman, älskade Beppe, blir kvar hos oss ett tag till. Mitt hjärta kommer att krossas när jag hittar rätt åt honom, men när jag hittar en som är på nivå som de förra tio hemmen så är det okej att för en tid ha ett krossat hjärta. Några av mina bästa stunder på senaste har varit när valpköparna kommit för att hämta sin valp och varit så lyckliga att de har tårar i ögonen, eller när matten hör av sig och säger, "jag har älskat mina tidigare hundar, men det här är något speciellt". Så vill jag att det ska vara för alla valparna. 

Jag önskar min lilla kille ett hem med tid för honom, att han får vara familjens hundprins och stora glädje i livet och gärna en gräsmatta att sova på under varma sommardagar. Ett hem med massor av kärlek, tid och en hållbar plan för vardagen med hund är det jag vill ha åt min sista lilla prins. Kan jag hitta någon i Stockholmstrakten så kan jag tänka mig, att sälja honom med bibehållen avelsrätt, men inget är skrivet i sten utan upp för samtal med varje individuell som är aktuell. Det rätta hemmet är den högsta prioriteten. 

Jag har också varit och tittat på Baggis valpar i Bua och alla jag tittade på hade samma glasögon runt ögonen som Baggis hade när han var liten. Har man bra päls så kommer det sträva först runt ögonen så detta är såväl ett gulligt som ett lovande tecken.

Helgen har också varit en minisemester. Vi har ätit färska räkor och kräftor på västkusten i Bua, där kennel Friends for All finns och vi har ätit lyxlunch på slottet Tjolöholm. Vi har haft det så mysigt. Kronan hon strök, men mysigt har vi haft det och det måste man unna sig ibland. Alla hundarna, utom Ybbe, har varit med i husbilen och fick gå med i slottsträdgården igår. Jag älskar att gå i trädgårdar och förr i tiden åkte min mamma och jag på trädgårdsresor till England och Italien. Vår sista ställplats med husbilen ståtade med en härlig utsikt över Vättern och prunkande gröna fält. Allt var fantastiskt trevligt ända till dess att en bonde bestämde sig för att gödsla åkrarna så till den milda grad att jag funderar över om hela bilen tagit åt sig och börjat lukta. Att sova med öppen taklucka var uteslutet.