När en valp bor kvar

Att lilla Tapper skulle bo kvar hemma var aldrig helt självklart, egentligen skulle hon iväg till en fodervärd, men det rätta hemmet dök inte upp och hon blev kvar hemma i väntan på rätt tillfälle. Så klart blev det omöjligt att lämna iväg henne. Hon är den mest bedårande lilla valp och så kärleksfull och social, att jag aldrig vill skilja mig från henne. Hon har så många underbara egenskaper och utvecklas väldigt lovande ur ett utställningsperspektiv, om jag skulle få upp sugen för det igen. 

För många år sedan, när Baggis var liten och vi var på trimkurs i Skara hoppade en fullständigt förtjusande liten schnauzertik upp i mitt knä. Hon hette Kelly och vi förälskade oss omedelbart. Nu äntligen har jag en egen flicka som hoppar upp i knäet och faktiskt ofta sover vid mina fötter. Kanske blir det lite extra speciellt när man är den som hjälpt någon till livet. Tapper var nummer fem ut och nu är hon även husses lilla älskling, även om Ybbe har första platsen i hans knä. Jag undrar om det har spelat roll för vår anknytning att hon aldrig "flyttat hemifrån", att det gjort att den blivit starkare? 

Optimalt är det dock inte med tre hundar, två är faktiskt mest lagom. Tre är en för mycket, men när alla tre har en plats i mitt hjärta så är det så det måste f¨¨å vara. Nu behöver jag "bara" få stil på lillan under promenaderna. Hon drar ännu i kopplet och det finns stunder som hon är billig. Vi har blivit inbjudna till en valpkurs och kanske åker vi dit imorgon eftermiddag. Jag har dock lovat mig själva att sluta stressa så vi får se om vi hinner.