Ivriga jägare
Vanligtvis kommer mina hundar direkt när jag ropar in dem och de är ute på gården. I söndagsnatt när vi kom hem var det annorlunda. Baggis kom förvisso direkt, Ybbe efter en liten stund, Tapper kom inte alls. Tusen tankar hann rusa genom mitt huvud och jag trodde att hon tagit sig ut på något vis. Det visade sig att hallonlandet var en väldigt spännande arena, som inte gick att lämna. Jag trodde att det var en igelkott eller liknande som tilldrog sig hennes intresse, men morgonen efter visad det sig vad hon så motvilligt lämnat kvällen innan. Ybbe kom in i köket efter morgonkissen och jag såg direkt att hon hade något i munnen. Det var en kaninunge som hon belåtet lämnade åt mig på köksgolvet. Hon verkade tänka att det var bäst att matte tog hand om den, så att ingen av de andra jägarna i familjen skulle stjäla den. Kaninen var ännu varm och lite gnagd på och ändå kan jag inte bli arg på hundarna. Det är en del av det de är avlade för. En schnauzer kallades även för "rattler", eftersom de ska jaga och döda skadedjur. Man tänker mest på råttor och möss, men här på ön har vi gott om rabbisar (kaniner). Koppeltvång och liknande gäller inte på tomten tänker jag och det hade inte varit möjligt för mig att undvika denna situation. Hundar måste få vara ute på tomten. Jaktlusten måste fått medvind hos tjejerna för på eftermiddagen hittade jag en död mus vid en av grindarna. Mina tjejer är på hugget helt enkelt. Jag har en grafisk bild av sagda kaninunge men den får ni föreställa er.
Igår hade jag också Baggis på trimbordet och hans päls är snart i toppform, givet ålder etc så klart men man kunde önska att alla pälsar är som hans. På bilden ser ni att förbröstet behöver bearbetas och sånt gör jag med fingrarna, en sax har väldigt lite jobb att utföra i en trimpäls. På hundar som klipps ser man tydligt att pälsen är tunn, mjuk och inte PS. Titta på benhåren på väldigt många hundar så ser ni skillnaden. Zoomar ni in på tassarna här så ser ni att han har strävt hela vägen ner till klorna.
I övrigt så kämpar jag vidare med mitt lilla yrväder och funderar på när hon ska bli vuxen och landa med tassarna på jorden. När hon väl blir vuxen kanske jag kommer fundera över om hon är sjuk för att hon är så lugn och lätthanterlig. Baggis och Ybbe är som en promenad i parken, så lätta att ha med och förstår allt. Men hundar och folk mognar olika fort och det är bara att acceptera och en del av tjusningen. Hon kommer att landa hon med.
