Husbilssemester med Baggis

Egentligen skulle vi haft med oss två hundar på semestern men eftersom TippTapp bestämde sig för att börja löpa igen så fick det bli bara Baggis som följde med. Tjejerna är hemma med lillmatte. I en flock är det ofta så att när alfatiken, alltså den tik som enligt flockordningen är den som ska föda valpar, börjar löpa så drar de andra också igång. Det beror på att det ska finnas en back up för valparna om mamma-tiken skulle gå bort eller på något sätt inte klara sina valpar. Att ha två löptikar och en hane ihop innebär också att äldsta tiken är lite extra noga med att den yngre minsann inte ska få chans att flörta in sig med hanen utan deras aktiviteter bevakas noga och svartsjukt. Ybbe har fått sina valpar och är färdig med det livet, men det vet inte hennes biologiska klocka om. Rent fysiskt skulle hon absolut kunna ha en kull till, men genetiskt så är hennes gener redan representerade och det är dags för nästa generation att bidra i den genetiska mångfalden. 

Vi har rest runt några dagar på Österlen, och en sväng upp förbi Baggis uppfödare Annika på kennel Friends for All. Hos Annika fick vi träffa Baggis mamma igen och oj vilken underbar hund hon är. Nellie är 13 år gammal och börjar känna av sina år men tassar med på promenader, är lika vänlig och underbar som vanligt. Jag bad att vi skulle fota mor och son ihop och det blev ett jättefint foto och jag kände mig lite rörd när jag såg dem ihop. Det är nog att lägga mänskliga känslor i det hela och jag tror inte att de vet att de är släkt och hör ihop. Det är vi människor som är känslomässiga. Men en fin stund var det. 

Vi har hunnit med ett besök på underbara Sofiero slott i Helsingborg. Underbara bad, både på västkusten och i en härlig sjö i Småland. Baggis har varit med på allt såklart och vi har värnat hans välmående i hettan. Jag har försökt få honom att ligga på kyldynor och han har otacksamt vägrat. När vi var ute och gick i slottsträdgården tvingades han dock bära en kylväst och det var bra för honom. 

Som husbilsåkare börjar vi bli färdiga med södra Sverige. Man känner sig allt mindre välkommen och det blir allt mer besvärligt att hitta rimliga ställplatser. Det är galet när man får betala 300-450 pix för en grusad parkeringsplats, när vi själva hyr ut renoverade och fina hus på Gotland för en försumbart högre summa och då står med rejäla kostnader i underhåll etc. Självklart finns det en betalningsvilja som husbilsåkare, men att betala 430pix i vackra Skillinge för en parkeringsplats i hamnen, utan sophämtning och med vedervärdiga bajamajor, är inget annat än galet. Att sitta ute på asfalten gick inte heller, eftersom det luktade avlopp ifrån sagda bajamajor, som ändå låg en bit bort och bakom ett hus. Hursomhelst är Skillinge som by oerhört pittoreskt. Jag undrar dock hur många av husen som faktiskt är bebodda när säsongen är över. Gissningsvis står många hus ekande tomma och man ser på renovering och inredning att det är många "ditresta" som följt samma renoveringsmall. Det är liksom lite copy paste med vissa lampor i fönstren, utslagna väggar inne för att skapa "ljust och fräscht", samma designerlampor hänger över borden och ja, suck, liksom lite fantasilöshet. Rika människor väller in, köper upp och sedan shoppar loss och skapar "det perfekta hemmet". Det skavda, ärvda och omaka finns inte kvar i dessa hus. Sedan drar de vidare till nästa sk hem och lämnar byn öde. Vi lider av samma fenomen i Visby innerstan. Den är död och har också sönderrenoverade hus, som fått "en känsla av rymd" och blivit "ljusa och fräscha", eller som jag skulle vilja säga i mina bittra stunder "dödats och berövats varje uns av mänsklig närvaro och historia". Kulisserna är dock kvar och de är snygga, säger jag med ett bittert leende.

Baggis har såklart varit toppen att ha med sig. Han är stabil som få och tuff som granit. Han är inte alls lika lydig och uppmärksam som TippTapp, helt enkelt för att jag aldrig gjort det jobbet med honom. Han har vaktat husbilen, morrat åt de som kommit för nära vår zon och traskat på som en värdig gentleman när vi gått ut i omgivningarna. När regnet började ösa ner i går bestämde vi oss för att åka hem till huset i Nynäshamn så här är vi nu ett par dagar. Vi ska nog satsa på att jobba lite mer på vårt schnauzerproof staket och softa lite innan jag åker ner till ön igen. Jag ser fram emot att träffa mina schnauzertjejer igen men hejdar mig lite så att iaf en av dem hinner löpa färdigt först. Babsan ska utställningstränas och TippTapp ska tränas i rally och med den där rackarns apportbocken.