Hur ofta ska man klippa klorna

Det här är inget skräckexempel, men ändå ett fall där klorna fått bli för långa. Jag försöker klippa mina hundars klor varje vecka eller åtminstone varannan vecka. De unga hundarnas klor växer snabbare än de äldres och om man missat någon gång så hör man snabbt när det börjar klattra på golvet när de går. Går det för långt så börjar hundens beställning att påverkas och hunden får smärtor. 

Ryggbilden nedan är ett exempel på vad som ofta händer när man kastrerar en hund och jag rekommenderar varmt lyssna på (köp) föreläsningen om kastration av veterinär Molin. Hon ger en gedigen genomgång av både fördelar och nackdelar med kastration. En av nackdelarna, förutom att vissa cancersjukdomar ökar, är att hunden blir konstant hungring, beroende på förändringar i hormonerna. Tänk dig att få mat och ändå alltid känna dig hungrig. Den här hunden borde väga ungefär 17kg men väger 22,5kg. Den har alltså en övervikt på 5kg, alltså ca 30% övervikt. Det är något som uppkom efter kastrationen då hunden är konstant hungrig trots specialfoder från veterinären och liten giva. Jag vet av personlig erfarenhet att det är en extremt svår situation. Min mamma valde att kastrera sin sista labrador och han blev omedelbart fet. När jag skulle vara hundvakt i ett par veckor tänkte jag att det skulle vara en lätt sak att banta ner honom. Det var omöjligt. Trots färskfoder och mycket motion satt kilona benhårt på hunden och han lämnade mitt hus lika tjock som han kom. Alltså, tänk efter innan du väljer att kastrera. 

En annan konsekvens av kastration är att pälsen förändras. Jag har ingen stor erfarenhet av rasen på bilden, men den här hade förändrad päls undertill jämfört med ovansidan, mer mjuk och gles och även huvudet saknade lager. Det var inte möjligt att dra allt moget utan att göra hunden skallig, vilket jag inte gjorde. Hunden skulle alltså behöva komma in igen om 6-8 veckor för att dra det som jag lämnade denna gång. Det här är en jaktras och jägarna lämnar ofta in ett par gånger om året. Enligt min mentor brukar de vara segdragna men denna hade päls som satt "normalt" till löst. Kanske är det också en förändring pga kastrationen.  En kastrerad schnauzer jag hade på trimmet hade extremt hårt sittande päls och jösses vad trött i händerna jag var efter en omgång med den pälsen. 

Igår lämnade vi över Fröken Guld (Sasha) till sin nya matte och idag stundar Fröken Turkos nya familj. Hela dagen igår hängde Turkos med oss som en av våra "familjehundar" och vi var på lunchrestaurang och på bilhall, husse har länge förespråkat en nyare bil till matte. Den gamla börjar tydligen ha gått lite för långt och snart kommer reparationerna säger han. Den går alldeles utmärkt tycker jag, men det är klart en sån där heads up i rutan vore fint för en förare som aldrig minns vad det är för hastighet på aktuell väg. Det som slog oss var vad enormt cool Turkos är. Hon följer med överallt med en svansviftning och är så nöjd. Naturligtvis så beror det också på att hon var med oss som är bekanta och trygga och jag hade aldrig tagit med en valp som är ny för mig på ett sånt här äventyr, men Turkos och jag och husse D är en trygg punkt och då kan man kosta på sig lite. Turkos åkte bak i hundburen fram och tillbaka till Södertälje och skötte det med den äran. Det kommer inte att bli något problem för henne att åka hem med sin familj idag. Hon är trygg och cool. Det känner man på hennes kropps och att hon vågar kissa och bajsa på främmande plats. Det var lika dant med Fröken Guld igår. Hon vågade kissa i Älvsjö och åt mat. Vi får erkänna att Turkos har även påbörjat invänjningen av att ligga och lyxa i soffan med matte och husse. Hoppsan, vi hoppas att vi inte fördärvat något för livet nu. Hon trivdes väldigt bra med att sova mellan oss i soffan. Vi gick dock inte så långt att hon fick sova i sängen. När vi fick hem Baggis var det tydligt att han fått vara i soffan, PING Annika ;-) , och det var ett styvt jobb med att få honom att acceptera bädd på golvet. Nu trivs han väldigt bra, bäst tom, att sova på golvet. Husse Daniel har verkligen förälskat sig i dessa små svarta björnar och det har jag med. Jag är så glad att jag har uppfyllt min dröm om en svart kull. 

Det känns verkligen som att jag fått en kull med valpar som är väldigt bra i huvudet. Naturligtvis har den socialisering jag gjort påverkat, men också ärftligt verkar rätt egenskaper ha kombinerats väl i den här kombinationen. Jag måste höra av mig till hanhundsägaren och berätta. Det är hanens första kull och det är viktigt för även hanhundsägare att få veta hur avelsutfallet blev. Det är också mycket möjligt att fler tikägare får upp ögonen för en hane som fått lovande avkommor, parar lätt och har genomgått HD-röntgen. Det är lite klurigt att hitta avelsdjur som inte är på utställningarna. På den svarta sidan är det få individer som kommer ut på utställning, ja även på PS-sidan börjar det glesna och hur ska man då hitta lämpliga avelsdjur. Jo man får lyssna på djungeltrumman samt söka på SKK-avelsdata. Drömmen är ju att hitta en kanonfin "buskhund", alltså ett toppexemplar som inte har kommit ut på tävlingsbanan, men som ändå egentligen är av championkvalitet. Det är ju inte titlarna som gör hunden, utan hunden och titlar går som bekant inte i arv även om de är snygga i stamtavlan. Kort sagt: jag är jättenöjd med kullen och tacksam att jag fick använda fina Ajax.