Pälshundar och hantering

Här är världens duktigaste lilla dvärgschnauzer på bordet. Hon är den perfekta trimhunden. Hon står fint utan hjälp av galge och låter mig göra i princip vad som helst, så bordsvan och trevlig, men det har inte alltid varit riktigt så. Från början ogillade hon när vi klippte pälsen på öronen, men nu hanterar hon det fint. Det är en av fördelarna med en hund som kommer regelbundet till samma trimmare, man skapar en relation och båda parter lär sig hur man kan samverka. Jag kan inte nog understryka hur viktigt det är att hundar, som är mer krävande i pälsvård, att de är bordstränade och det måste ske varje vecka i hemmet och inte bara varannan, var tredje månad hos trimmaren. Ibland får man in en ny hund som uppför sig som om den aldrig sett ett trimbord förut och är mycket svår, och ibland lite farlig, både för sig själv och trimmare. Sådana gånger gör man bäst i att ge upp och säga nej. Ingen ska bli skadad, vare sig trimmare eller hund. Naturligtvis behöver även icke pälshundar vara tränade i att få klorna klippta och vara hanterbara. Men den här lilla stjärnan är en fröjd att ha på bordet! 

Lagotto har en mycket utmanande päls och jag tvekar lite till att ta in dem. Snabbt bildas mattor kring kroppen och man måste jobba med dubbla maskiner att byta mellan för att skären blir varma. Man måste komma in under tovorna för att få loss päls och det är mycket utmanande, speciellt kring armbågarna där det ofta, typ alltid, har bildats tovor. Det kan bli så att man klipper under tovan och mattorna och får som en matta som hänger ihopsatt med den oklippta pälsen. En fördel med att gå med kortare intervaller är att hunden tränas mer i att stå på bordet och att tolerera hanteringen, men hanteringsträning måste alltid ske ÄVEN hemma. Ska man få en hund tränad att stå på bordet behöver man börja tidigt i hundens liv och göra det ofta. Annars riskerar man att få en hund som tillslut inte kan trimmas, helt enkelt för att den inte kan hanteras utan att hugga efter trimmaren, eller att rycka och hugga och riskera en farlig olycka med exempelvis en sax. Som hundägare måste man antingen göra jobbet med hanteringsträning själv eller gå till en salong och börja med det tidigt och att gå ofta. Många förstagångshundägare har inte förförståelse av detta med pälsvård och missar detta med bordsträning. Detta är något uppfödare behöver ta på sig, att påminna om att bordsträna sina hundar. Kommer man in sent i hundens liv har man redan missat massor av tid då träning borde ha skett och en ond cirkel kan ha påbörjats. Kanske har familjen jagat en billig trimmare och bytt från ställe till ställe, eller kanske tom blivit portade från salong efter salong pga farligt uppförande hos hunden. Så mitt budskap idag är: bordsträna hundar som kräver pälsvård och alla hundar behöver tåla kloklippning utan att rycka och slita i tassarna.