Huliganåldern har börjat - söta små busar

Nu har definitivt tänderna kommit ut så att de gör sig till känna. Valparna har ingen aning om att det kan göra ont när de sänker ner dem i matte eller en kompis. De har börjat busa med varandra och jag ser de klassiska lekinviterna. När de springer ser de ut som gunghästar och balansen är inte helt hundra ännu. De är vansinnigt söta. 

Vi har också haft besök idag. En bekant med väninna var här på valpgos och socialisering. Valparna flockades kring besökarna och till sist låg alla kring speciellt en av dem. Ybbe var till att börja med inte helt övertygad om att de verkligen inte skulle stjäla valparna men efter en stund av besökarnas goda uppförande gick allt fint. Valparna är ännu ganska små och Ybbe tar sin roll som mamma på allvar. Hon diar ännu men jag gissar att hon snart kommer att vänja av dem allt eftersom tänderna växer ut på dem. Det var verkligen gott att se att alla valparna mötte besökarna med nyfikenhet och glädje. Det är så viktigt att de får många positiva upplevelser av människor, ljud och underlag innan de åker ifrån oss. Allt naturligtvis i en lugn och fin takt. Som kennelmamma grundlägger vi för det som valparnas nya familjer ska ska jobba vidare med. 

Herr Grå stod för dagens största bedrift när han ensam klättrade upp på trappan och gick in i huset på främmande golvet helt själv. Vilket mod! Så roligt att se. Mer om detta imorgon. Nu kryper den här kennelmamman till sängs. Som tur var gick jag till läkaren igår och fick medicin mot bihåleinflammation och äntligen börjar den ge verkan. Har varit så sjuk att jag tom haft ont i tänderna pga bihålorna, men det har inte varit läge att vara sjuk och ledig. Med fyra recept på fickan börjar jag komma på banan igen och första middagen utan tandvärk på över en månad känns som en himmelsk dröm. God natt alla!