Hemma på ön igen

Så åkte jag hem till ön igen tillsammans med Turkos som blivit Stålis. Det är fullkomligt livsfarligt att som uppfödare börja bonda för mycket med en valp, ge den ett eget namn, sitta ihop nere på hamntrappan i Nynäs ihop med husse, vara lite extra stolt över att han inte reagerar på hög byggljud eller alla människor. Stålis var väldigt duktig och åkte sin pappas utställningsvagn på båten och somnade fint i hytten. Jag har som uppfödare haft i tankarna att välja mellan St¨ålis och Herr Grå att ha kvar i kenneln på något vis, kanske hos någon underbar person genom försäljning med bibehållen avelsrätt. Båda har underbara pälsar, Grå kanske något bättre, kanske tom för bra päls, men Stålis har grävt sig in i mitt hjärta lite extra. Arma mig, hur kunde jag låta detta ske. En uppfödare bör älska och vårda alla, men kan inte låta alla flytta in för djupt i hjärtat, låta en valps ögon titta in i ens ögon och säga: Det är du och jag matte. Jag inser att jag har längtat efter en egen valp, att få möta världen ihop med en ny själ som ser och upplever allt för första gången. Tänk så fantastisk att få vara med från valpning till vuxenliv. Detta "problem" skjuter jag på framtiden och de närmaste veckorna koncentrera jag mig på Lime och Röd och under tiden kanske det dyker upp någon bra lösning. Jag har ju också fröken Grön som bör bli min nästa avelstik. Mer om dessa godingar senare. 

Nästa helg ska Fröken Lime till sin matte med familj och Herr Röd ska till sin om ett par veckor. Nu gäller det för mig att fortsätta socialisera dessa två och mina egna tre, på samma sätt som skulle skett i hemmen. Min dotter och jag planerar att åka in till Visby och äta glass tillsammans med Lime, som ska heta Aska och med Röd som ska heta Pajas. Det blir premiär för koppel och utställningsvagn. En valp får inte gå så långt så de kommer att få åka i vagnen när vi går och sedan ska vi strutta fram längs strandpromenaden i Visby och sitta och observera och vara med. De kommer inte att få hälsa på andra hundar och det finns många bra skäl för det, speciellt i denna ålder: de är inte färdigvaccinerade, de är ömtåliga och stora främmande hundar innebär en potentiell fara och jag har som policy att inte låta mina hundar socialisera med hundar de inte umgås med ofta. Om ens hund vet att den förväntas hälsa på främmande hundar bygger den upp en förväntan, inte nödvändigtvis positiv, inför varje hundmöte och det kan ofta orsaka spänningar och oro. För en hund innebär inte nödvändigtvis ett hundmöte vad vi tror ett trevligt möte med en kompis, utan ett möte med en främmande flock som de inte vet är vänlig eller ett hot. 

Avslutningsvis, ett jättestort tack till alla underbara valpköpare som skickat rapport om hur det gått. Jag är så glad och tacksam över att just ni blivit valparnas familj och redan älskar dem. Jag är också vansinnigt stolt över att alla valparna är sociala, orädda och anpassningsbara i sina nya hem. Det känns som att jag varit med och gjort något riktigt bra ihop med mamma Ybbe och pappa Baggis. Tack!