Gotland dog show och första bruksträningen
I lördags och söndags tävlade Babsan i unghundsklass på GDS. Hon är ännu junior men eftersom hon är färdig i juniorklass så satsar vi friskt vidare. Det har två fördelar. Dels bromsar man inte för någon annan junior som ännu jagar junior-cacib och dels får man chans att ta vuxen-cacib. Babsan lyckades till all vår lycka ta hem två CACIB under helgen. På lördagen blev hon andra bästa tik och eftersom det var en veteran som var bästa tik så gick CACIB till Babsan. På söndagen vann Babs och fick både cert och CACIB. I grupp-finalen blev hon kvar till sista gallringen och vi stod på lineupen, två fler än antalet placeringar och tyvärr åkte vi ut till sist. Men hon var duktig och visar sig allt bättre. Jag är absolut nöjd med helgen och det är roligt med en hund som har roligt och gummisnoddar i benen.
Så över till en regel som tydligen inte är riktigt klar för alla. MAN FÅR VÄRMA UPP I RINGEN INNAN DOMAREN KOMMER! Faktum är att det är väldigt rimligt att göra det, speciellt med unga hundar som kanske behöver få lukta lite, titta lite på tältet som står där etc. På lördagen kom vi tidigt och började värma upp våra unga hundar. Jag är utbildad ringsekreterare och har rätt bra koll på reglerna, men jag brukar ändå alltid fråga ringsekreterarna om det är okej för dem om jag övningsspringer i ringen INNAN domaren kommit på plats. Man vill ju inte störa dem i deras arbete. Som vanligt fick jag ett OK och jag och en annan med en ung hund sprang in i ringen. Ur ett tält höjer sig plötsligt en hög röst, som uttryckte sitt starka missnöje över att jag var i ringen. Det var ett så kraftigt uttryck att jag kände att jag inte orkade med en diskussion och vi gick in i en annan ring istället. Jag poängterar, ingen domare var närvarande, det i god tid innan och ingen annan påverkades, utom den som var högljud uppenbarligen. För att vara helt på den säkra sidan frågade jag bestyrelsen lite senare på dagen om det hela och de sa att det är fullständigt tillåtet så länge inte domaren är närvarande. Om problemet skulle uppstå igen så var jag välkommen att höra av mig till dem så kunde de ta ett samtal med vederbörande. Jag är inte en konfrontativ person så jag lät det hela bero.
I övrigt har jag fått träffa så många trevliga människor i helgen och njutit av de som bott hemma hos oss. Jag har också blivit kärleksbombad av kärleksfulla Ilo som är född hos oss. Hon kommer helt klart ihåg mig och hon är en så kärleksfull och glad flicka.
Jag har tidigare propagerat för och lyft SKK:s drive om ett vänligt hundsverige. Det är viktigt att vi värnar om varandra, är hjälpsamma och givmilda. Förvisso är det också en tävling och ja, vi konkurrerar, men hundarnas välfärd och en trevlig stämning måste gå först. Så hur långt kan man gå. Tja, jag blev tillfrågad om jag ville visa en annan svart hund samma dag som jag visade Babsan. Den hunden är stilig och absolut en stark konkurrent till min egen hund. Några skulle säkert säga att det var snudd på självskadebeteende att hjälpa en "konkurrent" i ringen, men att hjälpas åt inom rasen är viktigt tycker jag. Tiken var pigg, lättvisad och samarbetade villigt, så jag hade riktigt trevlig de extra varven vi tog ihop. Så kom det sig att jag först visade min och Marias hund i unghundsklass, fick exellent och ck och sedan visade jag "konkurrenten" i öppen klass och fick exellent och ck även med den. Så där stod jag med två fina hundar som skulle konkurrera i bästa tik. Där lämnade jag över kopplet på konkurrenttiken till en annan kennelmamma och tog själv Babsan på det sista varvet, ett varv som inte blev av för domaren bestämde sig direkt. Babsan blev bästa tik och lånehunden blev andra bästa tik med reserv-cert och reserv-cacib. För mig var det ett öppet lopp, båda hundarna var fina och har sina förtjänster, vilken som hade kunnat ta första platsen.
Så vad är det mest njugga jag varit med om i mitt "utställningsliv"? Här kommer det. När jag var ny frågade jag något om kamning och om en person kunde visa mig. Jag fick svaret "kanske efteråt", alltså efter utställningen. Det blev inget efteråt kan jag avslöja. Kamningens hemligheter förblev förborgade. Haha! Ja, herre jösses. För en del är det utställning bara tävling och inget annat. Det gulligaste jag varit med om inträffade under min andra riktiga utställning. En främmande kvinna kom fram och frågade om hon fick piffa svansen på Baggis och en annan kom med en gummisnodd som skulle hålla kopplet på plats. En tredje försökte orientera mig om cert och annat och puffade in oss i ringen vid rätt tillfälle. Kanske sa hon också, spring i den riktningen. Så: om du möter någon på en utställning som verkar ny eller behöva hjälp, var den som piffar en svans, kommer med en gummisnodd, eller frågar om du kan hjälpa till med något. Om något av detta är omöjligt och något gällt surt skrik pockar i halsen, minns att ibland är att tiga ett riktigt bra alternativ.