Friska tänder

Jobbar på med mina hundars tänder, borstar iaf ngn gång per vecka och skrapar vid behov. Andras hundar rör jag aldrig tänderna på. Jag vill inte utsätta mig för risken att felbehandla dem. Hundars emalj är tunnare än människors och nya rön säger att man kanske inte ska skrapa, men jag väljer ändå att göra det på mina, annars skulle jag behöva ta in varje hund på en relativt dyr tandstensbehandling på klinik en eller två gånger per år. 

Så till ett dilemma, mellan varven får jag in hundar som har rejält mycket tandsten. Jag brukar säga till ägarna att de behöver komma in på klinik för att få hunden behandlad. Obehandlad tandsten ger på sikt inflammationer i tandkött och längre fram tandlossning. Detta är såklart smärtsamt för hunden och kan även leda till följdsjukdomar för hunden. För en tid sen pratade jag med en valpspekulant, som berättade om sin äldre hund, som de lämnat in för tandstensbehandling. Den dog till följd av sepsis pga alla bakterier som frigjordes vid rengöringen. De ville gott och förlorade sin hund på kuppen. Djurägare kan hamna inför ett svårt val, att riskera att sätta igång något eller att hunden får lida av tandstenen. Egentligen bör det inte alls vara ett svårt val, inget djur ska leva sina dagar med smärtor och dålig hälsa och vi hundägare måste ta hand om våra hundars tandhälsa INNAN det blir illa. Igår fixade jag Ybbes tänder. Hon fick ligga på sidan i soffan och jag hade på mig makens cykellampa på huvudet. På det viset ser jag bra in i hundens mun och ser väl var jag ska skrapa. Jag trycker med skrapan på tandstenen och ibland drar jag med den ovanpå tandstenen och sen lossnar stenen. När väl tandstenen är borta är det läge att borsta igen. En hund med tandsten luktar illa ur munnen och jag uppmanar alla att titta sina hundar i munnen varje vecka och att borsta tänderna på hundarna. 

I övrigt tränar jag och hundarna mer intensivt på våra promender. Vi tränar stadga genom att jag sätter hundarna och sedan drar jag lite i kopplen och kräver att de sitter kvar till dess att de får kommando. Jag går också runt hundarna i olika mönster och kräver plats. Vi tränar också ligg men det är egentligen bara Baggis som är duktig på det, men det man tränar mycket blir man bra på så snart kommer tjejerna också att bli duktiga. Tapper blir allt bättre på att inte skälla på mötande hundar och det känns bra. En vän och hundtränare berättade att hennes hund kunde först klara av att en ekorre dök upp utan att dra och nu klarar hunden tre ekorrar under promenaden. Som ägare måste man alltså ha en förståelse för att ens hund i slutet av promenaden inte orkar stå emot och klara av trycket. Så jag är ivrig och glad över Tappers framsteg och rätt pepp på att få testa hennes färdigheter på ensam tass utan pappa och mamma.