Fri hund med tractive - mjuk hund - lyhörd hund

Fint vin mognar sent, eller är det så att matte vaknat sent kanhända. Hur som helst är det Ybbe som imponerar massor dessa dagar. Hon har mognat och saker har "ramlat på plats" för henne och oj vilken bra hund hon är. Hon är lyhörd, har en vilja att vara till lags, är inte superduperjaktdriven, men det är klart, kommer den en fasanflock så bangar hon inte, om jag inte är snabbare. Det här med att ha skaffat en tractive har faktiskt förändrat massor för mig. Det handlar nog mer om min känsla av säkerhet än hundarnas uppförande, men nu vågar jag ha tjejerna lösa. Framför allt är det Ybbe som är duktigast, men hon är också äldst och mognast. Lilla Sprallan har mycket puder i benen, men har även hon en lyhördhet som är väldigt sympatisk. Med tractive kan jag följa dem och om de skulle komma bort så kan jag se var jag hittar dem. Jag köpte en till TippTapp och nu har jag faktiskt beställt en till så att jag slipper växla mellan hundarna. Jag jobbar med en lös hund i taget och det gäller att de inte får komma iväg och jaga tex. Jakt lär vara väldigt självbelönande och det vill jag helst undvika. 

En fråga som återkommit till mig och i samtal med en av mina uppfödarkollegor är: hur ska en schnauzer vara mentalt. Jag tänker att egentligen så ska en schnauzer vara som min hane. Han är fullständigt orädd, tuff och framåt och det mesta som inte passar honom rinner liksom bara av honom. Showen börjar när han kommer, han låter mig klappa honom, men han fjäskar inte, han kommer in på inkallning, om inget viktigare engagerar och prioriteras, han vaktar hus och familj och är 100% trogen. Mentalbeskrivaren sa vid hans beskrivning: han är sig själv nog och så är det. Han klarar sig själv, men gillar att bo hos oss och visar oss absolut kärlek och tillgivenhet. En sådan hund är fantastisk och borde kanske ha blivit en tjänstehund i någonform, men han har inte alltid varit lätt. Denna mentala styrka har krävt en tydlig matte för att allt ska gå vägen. Jag brukar säga att det hade gått att lämna honom på fjället och komma tillbaka en vecka senare och han hade sagt: jasså kommer du nu, här har det varit chill. 

Mina tikar är mer orienterade till mig och familjen. De är betydligt mer angelägna att samarbeta med oss och vill jobba för och med mig, och de är inte "sig själv nog". Fördelen med det är att de blir betydligt mer lättfostrade. Tjejerna hade inte uppskattat att bli "lämnade på fjället" och det är också den egenskapen som gör att jag igår kunde gå med Ybbe lös större delen av promenaden. Hon är så lycklig och liksom gummibollar sig fram i ren lycka och upptäckarglädje. Då och då tittar hon bakåt och håller kontakten med mig. Jag underblåser såklart denna tendens genom att berömma och ge godis, och eftersom hon älskar godis så förstärks hennes naturliga önskan om att  vara mig till lags. Förvisso finns en jaktinstinkt, men den går att bryta, om det inte flaxar upp en fågel allt för nära. Slutsatsen är att det finns klara fördelar med att ha en lite mjukare hund som är orienterad till mig som matte. Om det finns en egenskap jag skulle vilja avla bort så är det jaktinstinkten, men det får man nog inte säga när man föder upp en ras som ska jaga och döda smådjur som tex råttor.:-) 

 Så vilken typ av schnauzer ska vi föda upp: En frisk schnauzer med en mentalitet som fungerar i den miljö där de hamnar, är min slutsats fn. Våra hundar kommer att hamna i olika miljöer och därför finns det utrymme både för tuffare hundar och mjukare hundar. Och som jag brukar framhärda: vi får den hund vi förtjänar. Vi tränar våra hundar i de miljöer vi vill att den ska fungera i och vi är konsekventa, vänliga och trygga ledare. Den genetiska dispositionen är bara en del av vad hunden blir när den blir vuxen, miljön är den andra och jag tror faktiskt att den är den avgörande biten.