Debatten inom utställningsvärlden

Jag har två hobbies: mina hundar och utställningar med dem och precisionsskytte. Den ena sporten bedöms utifrån en domares eget skön och den andra mäts exakt med hjälp av ringar och ett speciellt verktyg, en tolk,  som avgör ifall en linje är bruten eller inte. 

Inom hundsporten pågår en debatt, som blir allt mer intensiv och offentlig, om hur bedömingar går till och om bedömningarna i ringen är objektiva och utan bias, eller om de är sk koppelbedömningar. För att sporten ska fortleva och ha relevans är det viktigt att alla i ringen, utställare, både uppfödare och hundägare och personal gör sitt för att upprätthålla sin del av det osynliga hederskontrakt som bör råda. Det finns förvisso skrivna regler, men det finns också oskrivna regler som jag tänker behöver upprätthållas för att utställarna ska känna sig trygga i att deras hundar bedöms rättvist och lika. Den stund tvivlet gnager sig in så kommer utställarna att tveka att ställa ut och ringen blir allt mer tom. En del av debatten rör sig kring om Sverige kan införa fullcertordningen, som i Norge, men det är inte det enda samtalet som behöver pågå. Vi måste också tala om det förtroendekapital som måste finnas för att sporten ska få utställarnas förtroende och mandat. 

I Norge får en hund bara ta två cert innan två års ålder och det öppnar för att fler hundar kan erövra championtiteln. Kritiker mot det systemet menar att det kommer att komma fram champions som inte är värdiga och de som är för systemet menar att vi måste lita på domarnas kompetens och integritet och att de inte dömer fram hundar som inte är värdiga. Det gör att vi återvänder till temat förtroendekapital, en så dyrbar, ömtålig och fullständigt essentiell vara inom denna verksamhet. Detta för oss in på de oskrivna reglerna. Ibland hör jag om uppfödare, som även är domare, som när de säljer en hundvalp säger: jag vill inte se er i min utställningsring. Att det inte ska finnas några band mellan domare och deltagare är viktigt för att förtroendet för sporten. En domare kan inte ta ett glas vin med en uppfödare ena kvällen och bedöma dennes hundar nästa dag. En gång stod jag på en utställning och behövde en hand att hålla i ett koppel på en hund. Jag frågade en vän, som är domare, om denne kunde hålla i hunden en stund och fick ett raskt nej. Det var helt rätt. En domare ska inte utsätta sig för risken att någon uppfattar denne att ha bias. Den domaren försvarade förtroendet i ringen. Jag blev förvånad där och då, men nu förstår jag hur rätt det var. En annan tanke jag reflekterar över berör fenomenet när utställare tackar domare med namn och taggningar på FB för deras bedömningar. Det kan naturligtvis vara av artighet och respekt, men frågan är vad en sådan taggning på FB gör med övriga utställares förtroende. Börjar tvivlet gnaga hos övriga utställare, börjar de undra hur nära vänner domaren och helgens vinnare är? Om det ens finns skuggan av en risk för det så bör detta förfarande upphöra. Domare behöver värna sin integritet och även utställare behöver hantera sina kontakter med domarvärlden med tanke på risken för bias och rykten. Alla parter behöver upprätthålla sin del av hederskontraktet. Risken är annars att ringen blir tom och en rolig sport och mötesplats dör. Allvarligast är dock att en viktig arena för avelsutvärdering försvinner. Uppfödare kommer att nöja sig med att åka på en exteriörbedömning och sedan nöja sig med detta. 

I en av våra utställningsringar ekar det tomt med deltagare och det är väldigt sorgligt. Där har många utställare tyvärr tappat tilltron till systemet och debatten blir allt mer offentlig. Jag hoppas att detta kan leda till något gott och att ingen oskyldig blir illa åtgången. Jag stöttar förslaget om fullcertordning i Sverige och tror att det skulle vara en del av lösning för att få tillbaka utställare till utställningsringen, men det är bara en del av lösningen. Alla inom systemet behöver försvara förtroendet för systemet genom att agera hedersamt och att stötta varandra. SKK driver tesen: För ett snällare Hundsverige och det är också en del av det som är viktigt i hundvärlden. 

Så hur gick det då för mig och mina hjärtan i helgen. Jo helt okej och jag ska berätta mer i morgon om vad jag gjorde för tokigheter som jag inte ska göra om nästa gång. För min lilla tjej förstörde jag showen helt på egen hand. Attans också, men alla läxor man lär sig av är bra läxor. Nästa tävling jag åker på kommer jag att få en definitivt summativ bedömning på. Gissa vad jag ska göra! :-) 

Nu önskar jag er alla en fortsatt god dag. Tack för att du läst ända hit. Kom gärna med inspel och reflektioner.