Poängmässig katastrof men oj så lovande ändå. Tippan och jag startade i två nybörjarklasser i helgen. Innan vi gick in på första banan så tänkte jag nästan åka hem. Tippans fokus låg på allt annat än mig och det vi skulle göra, så jag tänkte att det var hopplöst. Men skam den som ger sig och det kändes ändå spännande och vi gick in. Det var en nybörjarklass och det var lite skönt att se att det var fler än jag som var gröna och inte proffs. Eftersom det var min första gång så hade jag inte koll på regler och poäng och vi förlorade många poäng på min okunskap. Vi förlorade tex 30 poäng på att jag satte om Tippan eftersom jag ville att hon skulle ha ett lite mer perfekt "sitt" vid mitt ben. Sen förlorade vi en del poäng på sniffningar i marken och att jag tydligen är en riktig dansör med mina fötter. Fötterna ska alltså vara stilla vid momentet. Nu har jag lärt mig massor och om jag håller mig ifrån dessa malörer så kommer vi att få en mer anständig poäng nästa gång. Det som var roligt med den första banan var när vi fick kontakt, när Tippan såg upp på mig och fattade att vi var på äventyr ihop. När vi väl kommit igenom hela banan var jag så glad och liksom både lycklig och lättad. Vi hade fixat hela banan, inte snyggt och bra, men liksom lovande och roligt. Inför dagens andra bana var jag helpepp, så pepp att jag tyvärr missade en station/övning och då blev vi diskade. Vi började glatt och med följsamhet, sen diskade vi. Energimässigt tog detta på krafterna och jag hade en trött schnauzertjej resten av dagen. 

Förutom mina fötter, komma ihåg banan och inte rätta till rörelserna så ska vi öva mer följsamhet, bakdelskontroll och vändningar. Stå är absurt nog en övning som Tippan inte kan. Hon är mycket duktig på utställningsstå men inte ett vanligt stå. Det har vi börjat träna på nu. 

Och just det - oj vad trevlig och go stämning det var på vår första rallytävling. Det första som hände var att alla stod i en ring och hade som pepptalk ihop. När vi kom av banan var det någon gullig människa som sa att det sett bra ut och alla applåderade alla. Kanske en skillnad mot utställning är att alla kan lyckas. Det finns liksom ingen gräns för hur många motsvarigheten till cert det går att ta. Alla har möjlighet att göra ett kvalificerande resultat medan på hundutställning så finns det bara ett cert för vardera kön. Detta påverkar såklart stämning och gemenskap. Domaren var väldigt trevlig och liksom undervisade hela bangången och gav även tips efteråt när man fick protokollen. Så själva tävlingen var som en väldigt bra kurs för mig. Nu är jag ännu mer pepp på att träna och gå vidare.