Att vila

08/11/2025

Min lilla sladdis har mest bara fått åka med. Hon har liksom missat valpkursen, unghundskursen, spårkursen och allt annat bra som de andra två fått med sig i sin väg att bli kloka vuxna hundar. Detta får jag betala för nu. Att jag dessutom skaffade en valpkull mitt i unghundslivet gjorde inte det hela bättre för henne. Nu försöker jag hämta hem det jag missat och det börjar ge resultat. HURRA! Det är aldrig för sent att börja göra rätt. Vi har gått en rallykurs, innan valpkullen, och det vill jag på något vis fortsätta med men framförallt behöver jag jobba på sätt att använda hennes energi och engagemang. Hon behöver jobba för att få utlopp och då tänker jag inte på enbart motion, utan det är huvudet som måste engageras. Jag vill också att alla mina hundar ska kunna ligga still och vila på min begäran. Jag jobbar med att de får stanna och vara kvar på en matta lite då och då. De ska ligga kvar på mattan tills att jag säger annat. I skrivande stund ligger de på en stor hundfäll i hallen och sover. Jag har under en längre tid tränat stadga på promenaderna. Jag sätter dem och sedan går jag slalom mellan och runt dem. Det var inte steg ett utan jag började med att sätta dem och sedan börja ta ett steg bakåt, åt sidan etc. Sedan började jag gå i en nästan halvcirkel framifrån och runt dem mot deras svansar. Nu har jag börjat kunna gå runt dem och i i slalom runt dem. Det går inte alltid men bättre och bättre. Jag upplever också att det förändras när jag går med en, två eller alla. Min lilla sitter bättre när hon har med sig de andra, det är precis som att hon gör som mamma och pappa gör. Hundar lär av varandra. Hundar gör mer som jag när jag är trygg, tydlig och när vi tar små steg framåt i utvecklingen. Jag tror på Fredrik Sten när han pratar om att man måste utöka cirklarna sakta och försiktigt. Det är precis som pedagogen Vygotskij som talar om zonen för proximal utveckling, alltså att man börjar med det man behärskar och sedan utökar vi och gör mer hjälp av stöd. Det känns enormt skönt att kunna lägga alla hundar i hallen och att de kan sova och ha det lugnt och skönt. Skönt för hela familjen. Alla hundar får sitta och vara lugna innan de kommer ut på morgon eller kvällskiss på tomten. De sitter och sen sänder jag ut dem en och en. Är man för ivrig så kan jag stänga dörren och se till att släcka förväntningarna och inväntar lugnet. Det fungerar! Lugnt och tryggt och jag ska försöka att utöka våra cirklar så att samma lugn ska sprida sig i andra sammanhang. För allt fungerar inte, tex att promenera alla tre ihop på stan. Hundmöten blir ännu jobbiga. Går jag med bara de vuxna så går det fint, om inte någon av tikarna löper för då drar Baggis igång. Lillan ensam börjar bättra sig, men ihop med de vuxna så är hon jobbig. Jag får klura på den utmaningen. Vad är det i flockdynamiken som gör det? Eller är det jag som inte gör rätt sak? Hur som helst har jag löst en knut och jobbar på att lösa fler. 

Här i Nynäshamn där vi bor en del av tiden ska det snart öppna en ny hundbutik, Landells hundtjänst. De ska erbjuda spårkurser mm och jag ska absolut signa upp mig på kurser där. Drömmen vore ju att äntligen få träna spår så att vi kan gå anlagstest och jobba med nosen på riktigt. Det skulle mina hundar gilla. 

Är då lillan helt hopplös och omeriterad? Näpp, hon har alla exteriöra meriter jag satsat på, svensk, dansk, norsk utställningschampion, dansk juniorchampion, nordisk junior champion och internationell junior champion samt lite småtitlar hon fått i Danmark. En hopplös hund presterar inte i utställningsringen och hon har levererat på ett utmärkt sätt. Hon är alltså en mentalt vettig hund som är nyfiken och gillar människor. Hon är fullständigt oberörd av ljud, vi bor bredvid en militärflygplats så att vara skott eller ljudrädd finns inte på kartan. Hon går oberört på alla olika typer av underlag och när det flaxade upp en pressening bredvid oss på promenad här senast så var hon obrydd. Det är hennes energi jag jobbar på att ge utlopp på rätt sätt för att hon ska få ett lyckligare hundliv. En schnauzer är inte en soffpotatis, den vill jobba.