Att skiljas åt

I helgen åkte jag med en av pojkarna till Oscarshamn för att lämna över honom till hans nya matte. Nya matte har kvalificerat in sig på allra bästa sätt och ändå knep det något vansinnigt i hjärtat på mig när jag lämnade över honom. Utan att vända på huvudet följde han förtroendefullt med nya matte ut genom dörrarna och jag tänkte att jag inte skulle följa efter och se hur det gick, omöjligt förstås. Jag smygtittade genom entredörrarna och såg att han efter en stund satte sig ner och liksom upptäckte att matte saknades och sedan en gång till. Mitt hjärta brast och det blev inte helt igen förrän jag fått flera sms från nya matte om vad bra det går och fina berättelser om allt de gör ihop.  

Man föder upp hundar för att någon annan ska få en fantastisk livskamrat sa en uppfödarkollega. Så är det ju och för mig har denna kull varit min första gång och jag har läst på om allt och gett allt jag kunnat. Jag har lärt mig massor. Via meddelanden från valpköparna får jag kvitton på hur jag lyckats och arbetet blir värt det när jag får veta att människa och hund är lyckliga ihop. Jag har nog sagt det förut, kul om någon ställer ut sin hund, men det allra viktigaste är att hemmen är kärleksfulla och kan ta hand om en hund med en långsiktig plan. 

I helgen som kommer ska jag göra om samma resa och jag får helt enkelt stålsätta mig. Det är alldeles självklart att alla valpar förtjänar ett hem där de är nummer ett och får en alldeles egen matte/husse som de inte behöver dela med någon annan. När Stålis och jag satt i hamnen i Nynäs här om veckan fick jag den speciella blicken och han var så stolt över att vara med ute med sin flock. Modig satt han i fronten och spanade in folklivet. Jag fick några blickar av Stålis av modellen, "du och jag matte". Det går inte att värja sig mot dem. Jag faller som en fura och det blir liksom en direktkanal in i hjärtat från valpens ögon. Väldigt farligt. Maken vill att både Stålis och Tapper ska hitta nya hem. Jag tror att iallafall en av annonserna kommer att lyda som nedan:

Hajtandsförsedd valp, som biter sönder allt, söker hem. Äter mycket och enbart oxfile, kreativ och smart, rymmer ur hagen var dag och kommer absolut att överlista vilken entusiastisk köpare som helt. Rasren utan spännande, kreativa och attraktiva inkorsningar, här kommer inga överraskningar och köparen kommer inte att bli ballast i hundrastgården där todelidodelisarna regerar. Rasen kommer inte i några spännande färger eller olika hårlag utan bara typ kommunalgrå och strävt. Dyr och tidskrävande pälsvård och du måste fjäska järnet för att överhuvudtaget få tag på någon som faktiskt är villig att ta sig an hunden.  En potentiell köpare som faktiskt läst så här långt är välkommen att ringa 04:00, för det är då valpen vaknar på morgonen. Ring på 0707-38808X och sista numret får man gissa. 

Japp, så gärna vill jag sälja de sista valparna. Tycker någonstans att har man gått igenom allt arbete och möda, oro och hopp, så bör man få behålla iallafall en valp av tio. Och vill man verkligen köpa en av de sista valparna så får man räkna med att undersökas under lupp av den här kennelmamman och har man läst så här långt kan man googla sista siffran i telefonnumret så kopplar jag på lögndetektorn för att starta förhöret, förlåt menar samtalet. 

Skämt å sido. Jag måste nog förlika mig med att även Stålis behöver hitta ett nytt hem såsmåningom för han förtjänar att få det lika fantastiskt som sina kullkompisar. Jag är så glad över alla valpköpare som tar så fint hand om valparna och jag förstår att de är älskade och fungerar fint i sina hem. Tack för information och bilder!