Alla i hamn och lite skytte

Så kom helgen då alla mina små kom i hamn. Beppe var den som bodde hemma längst och det berodde på att jag inte hittade rätt åt honom. Det ringde några men det sa inte klick. Så plötsligt en dag hörde jag en mjuk och vänligt mansröst i telefonen och där var Beppes blivande husse och lite senare fick jag även prata med blivande matte. Plötsligt faller bitarna på plats och det känns rätt. Det är svårt att skiljas åt när en fyrfota kamrat varit så länge i familjen och både jag och maken D grät en skvätt när Beppe åkte. Men jag vet att han fått det lika bra som alla syskonen och jag har fått bilder och rapporter från matte och husse, så det känns tryggt och bra. Nu är Beppe deras nummer ett och får 100% av deras tid och kärlek. Han har egen gräsmatta och en husse och matte som är hemma med honom och ger honom all kärlek. Han har sovit hela natten och kissar och bajsar ute och allt går fint. Jag kunde inte vara mer nöjd och glad för allas vår skull. 

Nu när livet börjar återgå till livet före de små har jag börjat träna mina stora hundar igen och framför allt fröken Tapper. Vi gick en kurs i rally i tidigare och det ska vi ta upp igen. Nu blir det ensampromenader för Tapper för att boosta vår relation och ha lite roligt ihop på promenaderna. Jag blev inspirerad av en guide som Anna Jönsson på kennel Ekotuvan skapat och ska läsa om den och försöka jobba utifrån de principerna. Vi ska ha glada promenader där min lilla tös får uppdrag, utmaningar och få känna sig duktig. 

Ikväll har jag även hunnit med att ta ett varv ute på skyttebanan och körde sex serier. Det gick inte lika bra som när jag sköt Riks men iaf silver i snitt. Jag har upptäckt att det är viktigt vad jag äter innan och hur länge innan. Blodsockret påverkar hur stabil man blir.