BIS 4 valp: Alert 'n' Brave Black Blessing

I lördags hämtade jag en nypiffad och glänsande Babsan, aka Alert 'n' Brave Black Blessing, hemma hos ägaren Maria Ringbom på Högklint. Babsan var inte bara nypiffad utan även nymatad, något som skulle visa sig vara ödesdigert. Som en svart diamant landade hon i hundburen och vi åkte iväg. Redan när vi skulle upp till hytten på färjan fick jag bekänna färg vad gäller att torka upp efter en liten åksjuk tjej. Åksjukan har lite präglat vår helg och det är tur att vår första utställning bara var i Södertälje. När vi kom fram till utställningsplatsen visade det sig att himlens portar öppnat sig och det var som om någon stod och hällde hinkar över oss och jag fick åter igen torka upp, ja ni förstår vad... Just där och då tänkte jag: Vad i helsike är det du håller på med Sara, vad gör du här? Tur att man är envis och att lilla Babsan är en riktig kämpe, med mycket gott gry för vi spottade upp oss båda två. Vi var på plats i tid och då jag inte hade mig mig mitt lilla tält, det man har lust att packa ihop med hjälp av avbitartången när utställningen är över, så fick vi leta skydd mot skyfallet under ett läckande utskjutande tak. Under just det taket låg en grushög och det är antagligen just därför det var den enda lediga platsen. Man kan säga att vi satt och stod i en nedförsbacke och i ena plana änden läckte taket och strax utanför låg ett röse med en skylt "Här kan det finnas huggormar". Nåväl, huggisarna lyste med sin frånvaro, de hade nog flutit bort och lagom när vi skulle in så avtog faktiskt regnet. Det var signalen till att allt skulle lätta, men lite nervös var jag nog, jag som aldrig brukar ha tävlingsnerver, för jag lyckades trampa Babsan på tassen när vi skulle ta diagonalen. Klumpedumpe matte. Trots missödet fick vi gå vidare och var bästa valp 4-6 månader. Kritiken var fin, så när som på omdömet " något lång i länden". Det gnager lite för det var precis det jag hoppats på att undvika i den här kullen. Min dröm är att få igen Ybbes korta kropp i min svarta linje. Men vi får se, detta är bara ett första omdöme och mycket kan hända och lillan är långt ifrån färdigväxt. Utmärkt päls och färg var ju ett härligt omdöme på en G1-valp i ett utavlingsprojekt. Tack Maria för proffsig trimning!

Vädret blev bara bättre och vi inväntade finalen. Finalen var en sammanslagen final av alla valpar 4-6, samt valpar upp till 8 månader. Babsan vilade i sin vagn och jag spanade in schäferutställningen, vilket var en upplevelse för mig som bara hängt i andra ringar och på SKK-utställningar. 

Finalen

I valpfinalen var det över 20 hundar och Babsan skötte sig superbra! Hon stod riktigt stadigt och oberörd mitt i klungan och sprang utmärkt. Jag fick en stark känsla av att hon kan bli riktigt duktig på att visa upp sig. En viktig detalj är att hon är glad och viftar på svansen som en liten toka hela tiden. I gallringen blev vi kvar och det blev en ny besiktning, Babsan gick fram och hälsade på domaren och skötte sig återigen fint. Ett stort TYVÄRR var att hunden framför oss knappt rörde sig framåt när vi skulle visa i rörelse sista varvet. Det saboterade verkligen för oss. Den gick tre steg och stannade etc. Hur som helst blev vi ändå placerade som BIS 4 och det var mycket glädjande. Jag har råkat ut för framförvarande som inte rör sig eller krånglar, tidigare och är ännu frågande till hur man löser detta. Alla som är i ringen vill få möjlighet att visa upp sin hund. Den som är bakom en krånglande hund får sin visning saboterad av "krångelhunden", men man kan inte bryta sin plats i line-upen och matte till krångelhunden vill ju inget hellre än att få igång sin hund. Den som har lösningen på denna problematik kan inboxa mig. Jag försökte vänta och ge mig utrymme med det och genom att ta ut svängen, men det hjälpte inte när framförvarande slagit i bromsen. 

Om jag frånser åksjukan så har jag absolut fått mersmak och för Lillan kommer det att bli allt mer rutin i allt. Hon var glad att komma hem till sin matte, men jag fick också en avskedspuss och vi gillar varandra skarpt. Jag älskar Babsan, hon är en riktigt kärleksbomb. Det har hon efter sin mamma tror jag. 

En ny upplevelse

En schäferutställning var en ny upplevelse för mig - hundarna sprang med extremt långa koppel, ungefär som en hästs longerlina och de kunde befinna sig både tillhöger och vänster om handlern. Utanför ringen kunde det springa en husse som rörde sig i den riktning man önskade att hunden borde röra sig, eller rikta uppmärksamheten. Hunden hade en handler inne i ringen, men det var rätt uppenbart att husse, eller vem det nu var, var med och påverkade med hjälp av sin placering och de ljud som utstöttes. Det var kort och gott en ny upplevelse för mig. Om en handler störtade i backen kunde en annan handler skutta in och ta över och se om det gick bättre med den. 

Detta var en tävling som kombinerade en officiell tävling med en inoff och det var smart och bussigt tänkt. Bussigt för oss med valpar som vill träna och smart att få in mer pengar på ett arrangemang som de ändå måste arrangera, men som inte kanske inte lockar så många startande. Det var en officiell tävling för brukshundar, men inoff för oss övriga. Det var trevligt arrangerat och som alltid imponeras jag av alla dessa frivilliga eldsjälar som jobbar på och antagligen får alldeles för lite tack av oss utställare. Så om du som läser detta åker på en utställning. Passa alltid på att tacka "fotfolket", ha överseende om det är någon detalj som inte är perfekt och ta med dig ditt skräp och hundbajs ifrån platsen.