Fullcertordning

I Norge får man maximalt ta två cert innan hunden är två år gammal. Det kanske låter trist och flera domare jag talat med är mot det. Obegripligt tycker jag, om man som domare är emot fullcertordningen så säger man samtidigt att man som domare ger CK till ovärdiga hundar och det låter inte så oproffsigt hanterat. Oron finns att det ska komma fram ovärdiga champions, men så länge domarna är proffsiga och bara ger CK till hundar av certifikatkvalitet så är det ett ickeproblem. 

Jag stod en gång på en utställning och pratade med en av de mer seniora utställarna som sa: "hur många cert kan man ha egentligen" i andemeningen att det faktiskt kunde räcka för vissa ibland och jag vet att den personen faktiskt avrådde en av sina valpköpare från att åka runt och rensa alla fat, just för att fler skulle få chansen. Det tycker jag var sportsligt. När jag frågade om jag skulle ge mig med Baggis och inte åka så fick jag svaret, som färdig champion tar man inga cert från någon så då är det okej. Och ja, har man en färdig champion och tycker att utställningar är det roligaste som finns, ja då är det så, men innan hunden är två år så kanske man får tänka sig för lite och låta även den eviga reservcerthunden få sina cert. Här tänker jag att det är viktigt att tex uppfödare hjälper till och guidar sina valpköpare. Det är nog en känslig fråga på sina håll, men nog ska väl sporten vara roligt för alla. Hunden som får reservcert är också en fin hund, som kvalificerat sig för cert, men som blir den eviga tvåan om årets bästa hund åker på allt. Det riskerar även att bli väldigt dyrt om man tvingas åka och åka för att meritera hunden och till slut tycker man inte att det är värt det längre. Då blir det tomt i ringarna. Så av dessa skäl propagerar jag för att vi ska ha fullcertordning även i Sverige. 

Förra året när jag ställde ut Tapper mycket så la jag ner de internationella utställningarna när hon var färdig Junior-CIB. Sen blev det tyvärr allt för många resor på nordic-utställningar, innan det sista nordic cert ramlade in och den allt för utdragna säsongen hade jag gärna sluppit och fått spara de pengarna. Så: Fram för fullcertordning även i Sverige och inför det även för juniorerna. Det är min åsikt. Då kan de som har en fin hund men inte vill åka på allt få chansen att lyckas ändå och kanske får vi även fler hundar ute på utställningarna när fler känner att det finns en chans att lyckas. Med detta vill jag inte på något sätt förringa de superfina hundar som åker runt och tävlar mycket, det är en fröjd att se dem glida runt ringen som ett väloljat maskineri med varenda pälsstrå i perfekt ordning. Och självklart har vi olika hobbies, en del har utställandet som största intresse och ska såklart få göra det. De är mycket fina ekipage och fantastiska ambassadörer för rasen, men som ras behöver vi även de lite mer hoppiskuttiga hundarna, som kommer in med bus i blicken och luggen på sned och som faktiskt är en riktigt jäkla fin schnauzer den med. Även den hunden måste få chansen att få sitt championat och den matten, som tränat och varit nervös och oroat sig över trimningen, behöver få veta att det finns en chans att lyckas. Kanske har hennes hund under den busiga luggen en stark och trygg schnauzerblick, som kan borra sig igenom allt och vars tassar förvisso dansar lite lite salsa i stället för vals i ringen, ändå kan visa att den har ett vägvinnande steg och skulle kunna trava på i evigheter tack vare sin utmärkta anatomi. Vi behöver dessa hundar och antagligen kommer de inte på årets alla utställnningar, men rasen behöver att de kommer iaf några gånger så att uppfödarna kan få se världens snyggaste skogsschnauzer och be att få den till sin nästa kull.